Det parallella kriget : En studie om arbetet kring psykiska påfrestningar hos journalister och fotografer som verkat i krigs- och konfliktzoner

Sammanfattning: Syftet med denna uppsats är att undersöka hur mediehusen arbetar för att motverka permanenta psykiska skador för utrikeskorrespondenter och utrikesmedarbetare som har befunnit sig i, och rapporterat från konfliktzoner eller oroliga områden. Uppsatsens utformning har sin grund i nio kvalitativa intervjuer med journalister och fotografer som befunnit sig i och rapporterat från oroliga områden och väpnade konflikter.   För att undersöka detta är studien uppdelad i tre delar. Del ett undersöker journalisters och fotografers förberedelser inför avfärd till ett konfliktområde. Del två, omhändertagandet och bearbetning av upplevelser som journalister och fotografer varit med om. Del tre belyser journalisters och fotografers egen medvetenhet kring mediehusens policys och stadgar.   Studien presenterar journalisters och fotografers egna upplevelser från såväl krig som vistelser i oroliga områden. De berättar om psykisk ohälsa, psykiskt påfrestande händelser och det journalistiska uppdraget i konfliktområden. Svaren som de intervjuade har givit har analyserats genom copingteorier och modulära emotionsteorin.   Undersökningen visar bland annat att journalister och fotografer behöver gömma sig bakom yrkesrollen för att klara av de psykiska påfrestningarna de utsätts för. Det visar sig även att det viktigaste för denna yrkesgrupp är att det finns ett syfte med att exponera sig för krig och farligheter. Vidare finns även en överhängande risk för skador av amygdala, den del av hjärnan som genererar den subjektiva känslan av rädsla. Vid allvarliga skador slutar personen att generera känslor kopplade till rädsla. Studien överlag sträcker sig, bortsett från en återblick av journalistiken i krig, från 2017 och fem år tillbaka i tiden.