En digital gemenskap, utan inre gränser? - En rättsdogmatisk studie om Digital Services Act och möjliga effekter på den svenska marknadsföringslagen

Sammanfattning: Sverige är ett av Europiska Unionens mest digitaliserade länder och det finns mycket att vinna på en fortsatt anpassning till de nya förutsättningar som digitaliseringen skapar. Tjugo år efter antagandet av det befintliga rättsliga ramverket som idag är tillämpligt på området, har EU-kommissionen, som ett led av nya och innovativa affärsmodeller presenterat ett förslag till förordning som nu har antagits (Digital Services Act). Förordningen hänvisar till EU:s befogenheter att införa åtgärder på området för den digitala inre marknaden, en förordning som till alla delar blir bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Den nya förordningen har ännu inte tillämpats i praktiken, vilket öppnar upp för spekulationer kring dess förenlighet med befintliga regler. Eftersom digitaliseringen är gränsöverskridande till sin natur, resulterar den i en mer gränsöverskridande handel och en mer integrerad inre marknad, vilket ställer särskilda krav på lagstiftningen. Det är i takt med det digitaliserade samhällets väldiga framfart som lagstiftningen tvingas ligga i framkant för att inte skapa potentiella problem för oss medieanvändare i EU:s medlemsländer. Denna uppsats analyserar den digitala inre marknaden inom Europeiska unionen och hur ett införande av den nya förordningen kan få en väsentlig betydelse utifrån gällande rätt och framtidens regelverk. Det är således fråga om rättsfrågor som är under pågående utveckling i ljuset av befintliga marknadsföringsrättsliga lagar. Eftersom det är inom kort som EU förväntas besluta om Digital Service Act (DSA), förordningen som ska reglera de digitala plattformarna.