“Plata o Plomo?”

Detta är en L2-uppsats från Lunds universitet/Statsvetenskapliga institutionen

Sammanfattning: Denna B-uppsats har undersökt hur de colombianska drogkartellerna Calis och Medellins handlingar 1980-1996 kan förstås utifrån neorealismens teorier om hur stater interagerar sinsemellan. Neorealism, samt dess avgreningar offensiv och defensiv realism, har använts som teoretiskt ramverk för att analysera när karteller väljer att samarbeta med kontra attackera varandra eller andra väpnade aktörer. Analysen har visat att Colombia 1980-1996 kan förstås som ett anarkiskt system utifrån neorealism på grund av statens svårigheter med att upprätthålla ett våldsmonopol. Utifrån det har Cali- och Medellinkartellen kunnat förstås i ljus av neorealism som statliga aktörer i ett anarkiskt Colombia utan en tydlig suverän som kunde hantera dispyter och hindra våldsanvändning. Analysen har med utgångspunkt i anarkin även kunnat visa att kartellernas val att attackera eller samarbeta med varandra, staten och andra väpnade grupper kan förstås utifrån en annan av neorealismens utgångspunkter: att alla aktörer är rationella. Detta vidareutvecklades med hänsyn till neorealism, samt dess avgreningar defensiv och offensiv realism, till att alla samarbeten är rationella eftersom de kan kopplas till nyttomaximering, gemensamma intressen och maktbalansering mot ett gemensamt hot. Likväl har attacker kunnat förstås genom neorealismen säkerhetssyn eftersom kartellerna bedömdes vara nyttomaximerande aktörer som ville försvara sig, samt stärka sin inkomst och relativa makt gentemot andra aktörer för ökad säkerhet.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)