Välfärd hos frilevande hästar

Sammanfattning: Spritt över världen finns en mängd frilevande hästar av varierande storlek och ursprung, gemensamt för dem alla utom Przewalskihästarna är att de är ferala. Ferala hästar härstammar från domesticerade hästar som av någon anledning återförvildats. Vissa har rymt ur fångenskap, andra har släppts fria. Ytterligare andra används som landskapsvårdare och är utplacerade av människor i syfte att återskapa en naturtyp som inte längre finns kvar. Hur välfärden för dessa djur bör bedömas och hur mycket ansvar vi har för deras välfärd varierar dock forskare emellan. När det gäller välfärden för tama hästar används ofta förekomsten av stereotypier som ett mått på hur hästarna mår, något som inte fungerar på de frilevande hästarna då dessa problem inte finns hos dem. Detta skulle i sin tur kunna betyda att de frilevande hästarna har en utmärkt välfärd. De frilevande hästarna utsätts istället för en rad andra svårigheter så som brist på foder, besvär av insekter, förvuxna hovar, och besvärliga väderförhållanden. Där hästarna är utplacerade av människan kan de ofta få mer omvårdnad än om de är förrymda. I naturreservatet Oostvaardeplassen skjuter de av hästar för att minska de lidande som kan uppkomma på grund av svält på vårvintern när tillgången på foder är som lägst. I Australien skjuter de också av hästar som ett av flera sätt att bli av med hästarna som där anses vara ett skadedjur, vilka förstör både för jordbrukarna och den naturliga floran och faunan. Ett djurslag kan betraktas på väldigt olika sätt, beroende på var i värden det råkar befinna sig. Att se hur de frilevande hästarna löser de olika problem som de ställs inför kan vara till hjälp för hur vi ska ta hand om våra tama hästar.