Vygotskij och Leontjev om lek

Sammanfattning: Den här uppsatsen handlar om de sovjetiska psykologerna Vygotskij och Leontjevs teoretiska perspektiv på lek, så som Vygotkji presenterar sin teori i förläsningen Lekens roll i barnets psykiska utveckling 1933 (1981) och så som Leontjev presenterar sin teori i artikeln Lekens psykologiska grundvalar i förskoleåldern 1944 (1982). Den här uppsatsen bygger på en kvalitativ hermeneutisk textanalys av dessa två källor, och ställer sig frågan vad Vygotskijs och Leontjevs teorier betyder? Analysen anlägger dels ett hermeneutiskt historiskt perspektiv och dels ett nutids historiskt pedagogiskt perspektiv. För det nutidspedagogiska perspektivet använder jag mig av det skandinaviska forskningsfältet lekpedagogik, framför allt Birgitta Knutsdotter Olofsson, Fredrik Ole Lillemyr och Gunilla Lindqvist. För det hermeneutiskt historiska perspektivet använder jag mig av en kvalitativ textanalys där jag har systematiserat de två texterna i vardera tre analysteman. Vygotskijs föreläsning har jag sammanfattat och tolkat utifrån följande analysteman: förändrade handlingsmotiv, separationen mellan det visuella fältet och betydelsefältet och sambandet mellan rollek och regellek. Leontjevs artikel har jag sammanfattat och tolkat utifrån analystemana förändrade handlingsmotiv, leken som reproduktion och sambandet mellan rollek och regellek. Samtliga av analystemana är hermeneutiska delar av respektive texters helheter. Temana har jag analyserat dels som bryt- och beröringspunkter mellan Vygotskij och Leontjev och dels utifrån de begrepp som ligger till grund för den kulturhistoriska teorin.I analysen kommer jag fram till att förändrade handlingsmotiv ligger till grund för både Vygotskij och Leontjevs teorier, även om de skiljer sig åt något i sina respektive definitioner. Vidare kommer jag fram till att både Vygotskij och Leontjev baserar sin syn på utvecklingen av barns lek från rollek till regellek på en liknande historiegenetisk analys. Den stora skillnaden, som jag har funnit i min analys, är att Leontjev behandlar leken som ett yttre fenomen, som en verksamhet, medan Vygotskij behandlar leken som ett inre-yttre fenomen. Alltså som en verksamhet men också som en inre process där barnets idéer, emotioner och fantasi driver leken.