En kvalitativ analys av jämställdhetsplaner i offentlig verksamhet : - Vad säger de egentligen?

Sammanfattning: Bakgrund Människor som utsätts för diskriminering löper större risk för psykisk och fysisk ohälsa. Diskrimineringslagen reglerar diskriminering, där bland annat kön är en av diskrimineringsgrunderna. Ett jämställt samhälle kan medverka till att könsskillnaderna i livstidshälsa minskar, och självrapporterade hälsobesvär är störst i ojämställda länder. Sveriges arbetsmarknad karaktäriseras av könsmässig segregering och det finns samband mellan könssegregering på arbetsplatsen och sjuklighet för båda könen. I Diskrimineringslagen står det också att arbetsplatser med minst 25 anställda måste ha en jämställdhetsplan. Syfte Syftet är att beskriva jämställdhetsplaner på arbetsplatser i offentlig verksamhet med utgångspunkt i Diskrimineringslagen. Metod Jämställdhetsplanerna har analyserats med hjälp av deduktiv kvalitativ innehållsanalys. Sex jämställdhetsplaner från olika arbetsgivare inom offentlig sektor har samlats in i en medelstor kommun i Sverige. Resultat De flesta planer följer riktlinjerna i Diskrimineringslagen. Alla anställda ska ha möjlighet att kombinera arbetslivet med familjelivet och ingen ska bli trakasserad på grund av kön. Ingen ska bli diskriminerad i arbetssökandet, men att viss positiv diskriminering får förekomma om det ena könet är underrepresenterat. Vidare ska inga osakliga löneskillnader förekomma. Diskussion Det kan finnas andra styrdokument som reglerar jämställdhetsarbetet på vissa av arbetsplatserna, och det kan därför saknas vissa delar i planerna. Socialt stöd och gruppidentifiering är skyddsfaktorer mot diskriminering, och borde ges större utrymme i planerna. Positiv diskriminering kan bli diskriminerande mot det kön som inte kvoteras in och detta skulle kunna lösas med att förändra genussystemet. För att jämställdhet ska ha en positiv effekt på folkhälsan bör även män anamma traditionellt sett kvinnliga roller.