Medansvarets upphörande - Särskilt om ändamålsenligheten i Högsta domstolens senaste praxis

Sammanfattning: Det övergripande syftet med uppsatsen är att undersöka och analysera de aktiebolagsrättsliga kapitalbristreglerna. Inledningsvis ger uppsatsen en övergripande bild av reglernas konstruktion. Fokus läggs sedan på den sen-aste rättsutvecklingen som skett på området med avseende ansvarsperiodens upphörande. Eftersom den senaste rättsutvecklingen bl.a. berört förhållandet mellan kapitalbristreglerna och de insolvensrättsliga reglerna om konkurs och företagsrekonstruktion behandlas även dessa rättsregler i uppsatsen. Kapitalbristreglerna innebär i korthet att ett aktiebolags styrelse har en skyldighet att vidta vissa åtgärder när det kan befaras att det egna kapitalet understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet. Om styrelsen underlåter att följa reglerna kan detta leda till att styrelseledamöterna drabbas av personligt betalningsansvar för de förpliktelser som uppkommer för bolaget under den tid som underlåtenheten består, den s.k. ansvarsperioden. Reglerna syftar till att skydda bolagets borgenärer mot att bolagets hela kapital förbrukas innan en avveckling av bolaget inleds. Reglerna har utsatts för hård kritik och anses av många att inte vara tillräckliga för att uppnå sitt syfte. Enligt lagen kan ansvarsperioden avslutas på olika sätt. I praxis har HD dock angivit de i lagen angivna möjligheterna att avsluta ansvarsperioden inte är uttömmande. HD har i flera fall haft att bedöma om en löpande an-svarsperiod ska avslutas eller inte. I dessa fall har HD valt att fästa stor vikt vid just syftet när de tolkat bestämmelserna. I rättsfallen ”Trollhotellen” NJA 2012 s. 858 och ”Konkursbolagets skulder” NJA 2018 s. 602 angav HD att en fastställd årsredovisning som utvisar full täckning av det registrerade aktiekapitalet respektive ett konkursbeslut avslutar en löpande ansvarsperiod. I NJA 2014 s. 892 däremot slog HD fast att ett utträde ur styrelsen under en löpande ansvarsperiod inte medför att ansvarsperioden avslutas för styrelseledamoten. Utifrån kapitalbristreglernas syfte framstår HD:s lösningar i målen vara de mest ändamålsenliga. I ”Rekonstruktionsbolagets skuld” NJA 2018 s. 1038 kom HD fram till slutsatsen att en beviljad företagsrekonstruktion inte avslutar en löpande ansvarsperiod. Det finns anledningar att ifrågasätta HD:s slutsatser i detta fall. Det finns flera skäl till stöd för att även företagsrekonstruktionsreglerna tillgodoser de intressen som kapitalbristreglerna avser att tillgodose. Av dessa anledningar fanns det stöd för att låta en beviljad företagsrekonstruktion avsluta en löpande ansvarsperiod. I och med HD:s dom står det dock klart att en beviljad företagsrekonstrukt-ion inte avslutar en löpande ansvarsperiod. Det finns dock skäl för att lag-stiftaren bör vidta åtgärder för att ändra rättsläget. Dels måste företagsre-konstruktionsreglerna anses att på ett tillfredställande sätt tillgodose de intressen som kapitalbristreglerna avser att skydda, dels måste det anses mer gynnsamt för borgenärskollektivet att gäldenären rekonstruerar sin verksamhet jämfört med att den likvideras. Detta överensstämmer även med den bakomliggande tanken till EU:s nya rekonstruktionsdirektiv. Av dessa anledningar bör ordningen vara att företagsrekonstruktionsreglerna har företräde framför kapitalbristreglerna.