Israelisk luftmakt under Yom-Kippur kriget : en studie av israelisk luftmakt och manöverkrigföring

Sammanfattning: Manöverkrigföring är idag ett centralt begrepp inom den konceptuella delen av krigföringsförmåganför många västländer. Luftmaktens betydelse i väpnade konflikter är också aktuell i dagensmilitärteoretiska debatt. Men vad innebär då manöverkrig för luftmakt? Ett land som ibland lyftsfram som skickliga på manöverkrigföring, och som dessutom traditionellt sett använt luftmaktflitigt, är Israel. Syftet med uppsatsen är att undersöka i vilken omfattning Israel använt sig avmanöverkrigföring vid nyttjandet av luftmakt. Inledningsvis besvaras frågan: Vad innebär manöverkrigföringför luftmakt? Därefter studerar jag Yom-Kippur kriget. Syftet är att avgöra i vilkenutsträckning Israel använt sig av manöverkrigföring med luftmakt. Slutligen identifierar jag israeliskaframgångsfaktorer för nyttjandet av luftmakt samt försöker generalisera dessa till modernluftmakt. Uppsatsen visar att med ett luftmaktsperspektiv på manöverkrigföring framträder detoperativa målet Systemchock som viktigt, samt koordinering av striden i gemensamma operationersom central. Under Yom-Kippur kriget visade Israels agerande inledningsvis få tecken på manöverkrig.Efter hand ökade emellertid inslagen bl a genom ett effektivt utövande av operationskonstoch samordning av luft- och markstridskrafter. De israeliska framgångsfaktorerna från krigetpåminner i flera avseenden om de brittiska erfarenheterna från Irakkriget 2003. Min slutsats ärändå att dessa framgångsfaktorer inte kan generaliseras till modern luftmakt. Jag formulerar iställetföljande hypotes: Kontroll av luftrummet, samordning, tempo samt luftmaktens autonoma rollär centrala faktorer för luftmaktens nyttjande vid konventionell krigföring.