Psykoterapeuters self disclosure vid arbete på behandlingshem

Sammanfattning: Inledning: Psykodynamisk terapi har utvecklats från en strikt syn på neutralitetsprincipen i riktning mot en mer liberal hållning, där en del terapeuter väljer att använda personlig öppenhet, dvs. delar med sig av personlig information kring sig själva. På behandlingshem delar terapeuter och patienter flera vardagliga situationer och tillfällen uppstår där terapeuten måste förhålla sig till self disclosure. Frågeställningar: Vilka upplevelser har psykoterapeuter på behandlingshem av self disclosure? På vilka grunder använder man sig av self disclosure? Hur hanterar psykoterapeuter self disclosure i den vardagliga kontakten utanför terapisituationen? Metod:Kvalitativ metod, semistrukturerade intervjuer med 5 legitimerade psykoterapeuter verksamma på behandlingshem. Tematisk analys användes för att analysera resultatet. Resultat: Self disclosure förekommer såväl i den terapeutiska situationen som i det vardagliga behandlingsarbetet. Self disclosure används som en alliansskapande intervention för att möta patientgruppens besvärsbild med bristande tillit, låg uthållighet, och ibland bristande motivation. Vidare anses self disclosure bidra till att skapa trygghet och göra terapeuten mindre hotfull. Self disclosure används även som en pedagogisk intervention där psykoterapeuterna kan fungera som rollmodell i terapeutiska och vardagliga situationer. Det anses betydelsefullt att göra noggranna övervägande kring self disclosures och hålla det på en allmän nivå, som inte tangerar personliga problem och privata förhållanden. Diskussion: Self disclosure förekommer sannolikt i större omfattning på behandlingshem än vid individuell psykoterapi. Den klassiskt neutrala terapeutiska hållningen anses inte fungera då patientgruppens besvär främst bottnar i bristproblematik.