Varför skjuter lantbrukare upp sina generationsskiften? : en kvalitativ intervju med lantbrukare om deras tankar kring ett sent generationsskifte

Sammanfattning: År 2016 var 34% av alla lantbrukare över 65 år. Att en yrkeskår blir äldre och äldre medför en del problem, men att 1/3 är över pensionsålder i Sverige kan vara en tickande bomb. Vad händer när den yngre generationen har tappat intresse för lantbruket för att den äldre generationen inte lämnat över rodret i tid? Rådgivare som jobbar med generationsskiften rekommenderar att de som ska skifta sin verksamhet och sina fastigheter till en övertagare ska göra det i tid. Detta för att undvika att familjen blir osams för att olika parter inte har blivit nöjda, vilket är en risk när det går för fort. Det är viktigt att behandla de mjuka värdena i ett generationsskifte, vilket samtidigt kan vara svårt eftersom det inte finns någon direkt mall för vad som är rätt att göra. De mjuka värdena är de känslor som uppstår och vad de olika människorna har för värderingar i samband med skiftet. Det som undersöks i den här studien är varför lantbrukare väljer att skjuta upp sitt generationsskifte? Även vilken roll revisorn har att starta igång en generationsskiftesprocess. Definitionen över när det är rätt tidpunkt för att genomföra ett generationsskifte är svårt att veta då det såklart skiljer sig från fall till fall. Eftersom lantbrukskåren är äldre så kan det vara ett problem. För att få klarhet i hur lantbrukaren fattar beslut om vad som ska göras har metoden ”Theory of planned behaviour” använts. Den förklarar hur olika faktorer leder till ett beteende, i det här fallet att genomföra ett generationsskifte. Utifrån den modellen har en egen modell utarbetats där revisorns roll och tillit är en faktor samt att värderingar finns med. Om dessa faktorer är positiva i tillräcklig utsträckning så ska de leda till ett beteende. Genom att göra kvalitativa intervjuer med aktiva lantbrukare över 60 år har deras tankar kring generationsskifte kommit upp och har sen analyserats för att de hur de passar in i modellen. Resultatet visar att lantbrukare som skjuter upp generationsskiften gör det av olika anledningar. De vanligaste anledningar är bland annat att gården har ett sentimentalt värde, livsstilen är något de inte vill ändra på, övertagaren inte är redo än enligt lantbrukaren samt att lantbrukaren inte känner sig färdig med sitt företagande. Detta är den viktigaste av dessa punkter. Resultatet i denna studie visar också att för lantbrukare som skjuter upp sina generationsskiften så har revisorn en väldigt liten roll kring detta. I dessa fall är revisorn bara en revisor, och används i väldigt liten utsträckning som ett bollplank. Det var också flera lantbrukare som inte hade någon given övertagare till driften. Barnen kunde tänka sig att äga fastigheten och förvalta den men inte ha någon verksamhet på den, detta tolkades då också till att vara en faktor till att man inte kände att det var nödvändigt att skifta gården i nuläget. Det hade varit intressant att forska vidare i ämnet och få fler synvinklar på ämnet. Till exempel skulle övriga familjemedlemmar kunna intervjuas, även revisorer som har en annan syn på det hela.