Advokatens skadeståndsansvar vid vårdslös rådgivning – Det är uppenbart! Eller?
Sammanfattning: I juni 2018 meddelade HD ett avgörande (NJA 2018 s. 414) gällande förutsättningarna för att en advokat ska anses skadeståndsansvarig vid vårdslös rådgivning. Rättsfallet som blev uppmärksammat möttes även av kritik då det inte ansågs sprida mycket ljus över frågan med undantag av att ribban för skadeståndsansvar numera var hög. HD hade nämligen konstaterat att skadeståndsansvar förelåg först vid uppenbara fel. 2019 tog HD upp frågan i ett nytt mål (NJA 2019 s. 877) där 2018-års fall söktes förtydligas, däribland hur kravet på uppenbart ämnades att förstås. Med NJA 2019 s. 877 som utgångspunkt är syftet med denna uppsats att undersöka förutsättningarna för advokatens skadeståndsansvar gentemot en klient vid vårdslös rådgivning. Arbetet riktas särskilt in på HD:s utformning av culpabedömningen, vad rådgivningsansvaret innefattar samt vad kravet på uppenbarhet innebär. Vad gäller culpabedömningen tas även frågan upp varför omständigheterna ifråga beaktas. Utredningen visar att advokatsamfundets vägledande regler om god advokatsed kombinerat med uppdragsavtalet i det enskilda fallet utgör utgångspunkten i culpabedömningen. I culpabedömningen ska omständigheterna i det enskilda fallet beaktas. Samtidigt pekar HD ut sex omständigheter som bör beaktas. Slutsatsen av detta är att omständigheterna har ställts upp för att syna det konkreta avtalsförhållandet, vilken kravnivå som gäller i det enskilda fallet samt vem av parterna som bör bära den sammanhängande risken för skadan som uppkommit. I frågan om vad advokatens rådgivningsansvar omfattar framkommer att det är beroende av uppdragets karaktär. Har uppdraget aktualiserat komplexa sakliga och svåra rättsliga frågor riktas prövningen främst mot advokatens metod och i uppdrag där svaren varit enkla eller lätta att finna riktas prövningen främst mot rådets innehåll. Detta har också betydelse för vad uppenbart fel kan bestå i. Avseende uppenbarhetsrekvisitet framkommer att kravet inte innebär en fördel för advokater eller en förhöjd culpatröskel. Uppenbarhetsterminologin ska ses mot bakgrund av att gällande rätt många gånger ger utrymme för att argumentera olika lösningar. I sådana situationer ska skadeståndsansvar aktualiseras först då advokatens rättsbedömning uppenbart gått utanför ramen för sådana varierande lösningar.
HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)