Vägen till drogfrihet

Sammanfattning: Den svenska narkotikapolitiken utgörs av två inriktningar där den ena är nollvision och den andra är harm reduction. Den sistnämnda är en inriktning som syftar till skadereducering vilket också är grundtanken bakom den omdiskuterade behandlingsformen läkemedelsassisterad rehabilitering vid opioidberoende, även kallad LARO. Syftet med denna uppsats är att beskriva variationer i uppfattningar av fenomenet LARO. De frågeställningar som undersökts i studien har kretsat kring vilka uppfattningar socionomer har av behandlingsformen samt vad som främjar och försvårar en framgångsrik behandling. För att få en djupare förståelse för de yrkesverksammas uppfattningar av LARO har en fenomenografisk ansats använts. Vidare har åtta kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomförts med socionomer som arbetar med beroende- och missbruksproblematik. Studiens empiri har analyserats utifrån en fenomenografisk ansats, tidigare forskning samt teorin kring harm reduction vilket har ansetts vara relevant för att besvara studiens syfte och frågeställningar. Vidare har studiens resultat presenterats under fem olika beskrivningskategorier som skildrar variationer i uppfattningar. De är vägen till drogfrihet, livslångbehandling för ett liv utan missbruk, sidomissbruk försvårar framgångsrik behandling, framgångsfaktorer för samverkan samt hindrande faktorer för samverkan. Studien leder oss att dra slutsatsen att vi med hjälp av ett fenomenografiskt tillvägagångssätt kunde bidra till diskursen kring harm reduction genom att bevisa insikt i uppfattningar av de som faktiskt arbetar inom området.