Virtuella landskap : en diskussion om VR‐modellen som representationsform i planering och gestaltning av framtida landskap

Detta är en Kandidat-uppsats från SLU/Department of Landscape Architecture, Planning and Management (from 130101)

Sammanfattning: Den inneslutande virtuella verkligheten, en digital värld utan fysiska begränsningar, har utgjort kärnan i denna uppsats då VR-modellens plats som representationsmetod i landskapsarkitektur har diskuterats. Diskussionen behandlar även visualisering, en av de mer traditionella representationsmetoderna, som tar form genom skisser, sektioner, planer, perspektiv och modeller. Genom dessa analoga visualiseringsformer kan landskapsarkitekten utföra analyser under gestaltningsprocessen, samt uttrycka och kommunicera utformningen av planerade platser. Den traditionella visualiseringen har sedan jämförts med den virtuella verkligheten för att se hur tekniken kan appliceras i landskapsarkitektur. Landskapsarkitekten är tränad till att tänka spatialt och arbetar vanligen med att representera tredimensionella miljöer på tvådimensionella ytor. I denna process finns det risk att djupet i representationen förtas då läsbarheten försvåras eftersom mottagaren inte är van att se rumslighet på en plan yta. Landskapsarkitekten kan med VR-tekniken kommunicera budskap i bild, ljud och beröring för att ge mottagaren en ökad förståelse av virtuella landskap. Inneslutande virtuell verklighet ger upplevelsen av att befinna sig i den tredimensionella digitala miljön. Vidare ger den virtuella verkligheten möjligheten att representera den fjärde dimensionen, tid. Tiden påverkar och förändrar intrycket av rummet, varpå den blir en viktig del för landskapsarkitekten att förhålla sig till. Med denna uppsats är avsikten att bidra till diskussionen om den inneslutande virtuella verklighetens plats i landskapsarkitektur och hur tekniken kan användas som representationsmetod vid planering och gestaltning av framtida landskap.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)