Stresseffekter hos får vid vallning och hantering

Sammanfattning: Vallhundar används av fårproducenter som ett arbetsredskap i den dagliga hanteringen av fåren, såsom vid flyttning, hämtning eller då enskilda individer ska separeras från flocken. Det finns många olika vallhundsraser och border collien är en av de vanligaste som används. Vid vallning utnyttjas fårens vilja att samla sig till en flock vid närvaro av predatorer. Vid stress hos får uppkommer ofta ett förändrat beteendemönster. Vid närvaro av en upplevd predator, till exempel en hund eller främmande människa, bräker djuren mindre än vanligt och stampar i marken. Detta beteende ses speciellt hos tackor med lamm. Fåren blir också mer flyktbenägna men det finns rasbundna skillnader i hur lång återhämtningsperiod de har. Det finns också skillnader mellan hur baggar och tackor reagerar då baggar är mindre flyktbenägna. Fysiologiska indikatorer på stress kan vara förhöjda värden av kortisol, T3, T4, adrenalin och noradrenalin. För att minska den stress får kan uppleva när de vallas är det viktigt att invallningen sker på ett korrekt sätt. Får som utsatts för en skällande hund har visat tecken på stress och haft förhöjda kortisolhalter i blodplasman. Långvarigt förhöjda kortisolhalter i blodplasman kan resultera i försämrad tillväxt, ullkvalité och immunförsvar. Dock finns det inga studier som direkt studerat huruvida produktionen eller individen påverkas vid användning av vallhund eller hur mycket får som är vana att vallas egentligen påverkas.