Heterogena landskap och artförekomst : En studie om hur landskapets fördelning av biotoper påverkar dess bärighet för biologisk mångfald

Sammanfattning: Förändrad markanvändning i form av bebyggelse, maskinkörning, jordbruk, avverkning har under en längre tid bidragit till en förlust av både biologisk mångfald och biotoper. Idag beräknas en tredjedel av jordens landyta bestå av åkermark och betesmark. En siffra som fortsatt kommer öka om konsumtion och efterfrågan går i den exponentiella takt som det idag gör. Den här studiens syfte är att undersöka om hypotesen som säger att heterogena landskap ger en högre artdiversitet stämmer. Studien ska även undersöka om det finns ett orsakssamband mellan artrikedom samt förekomst av rödlistade arter och storlek på landskap och måttet av landskap heterogenitet. Arbetet sker genom följande: litteratursökning, förarbete och avgränsning, kartarbete, hantering av data och statistisk analys. Resultat efter utförd enkel linjär regression visar att det finns ett signifikant samband mellan artdiversitet och landskapsheterogenitet, med alla 50 landskap inkluderade, men att detta kan skifta beroende på provstorlek. Resultat från samma radiestorlek (10km) men med färre antal landskap påvisar inte signifikant samband vilket är värt att notera för framtida studier inom ämnet. Studien är idag högst aktuell då ett av det största hoten idag mot biologisk mångfald är biotopförstörelse. Studien kan i framtiden utvecklas för att skapa ett bra underlag vid ställningstagande och beslut inför markförändring i det svenska landskapet. Studien hyser stora möjligheterna att utvecklas och förbättras genom mer utvecklade statistiska analyser, fler datapunkter och medräknande av fler variabler.