Interoperabilitet vid marina internationella insatser

Sammanfattning: Förmågan att hantera konflikter och kriser har blivit en huvuduppgift för många av Europasförsvarsmakter. Marinstridskrafternas förmåga att kunna operera med andra nationer ställer krav påinteroperabilitet. Att kunna kommunicera med varandra och kunna delge information i realtid är avyttersta vikt för att undvika vådabekämpning vid internationella insatser.Denna uppsats syftar till att ge en sammanställd beskrivning av tre taktiska datalänkar för marint bruk.Vidare skall uppsatsen kunna ligga till grund för ett framtida val av datalänk. Inledningsvis görs enredovisning av de interoperabilitetsmål som Sverige ingått med Nato samt erfarenheter fråninternationella övningar där svenska marina förband deltagit. De länkar som ligger till grund för dentekniska beskrivningen är: 8000-systemet, Link 11 samt Link 22. I analysen jämförs dessa länkar medde avtal som Sverige ingått med Nato samt mot de erfarenheter som svenska marina förband gjort vidinternationella övningar. Därefter besvaras frågeställningarna om tekniska möjligheter att byta länk samtvilka taktiska fördelar och nackdelar detta innebär för marinen. Slutligen genomförs en diskussion ochförslag till fortsatt arbete.Uppsatsen visar att det finns två vägar att gå för att byta länk. Dels att använda sig av en översättare frånbefintligt format till Link- format. Dels att man från början konstruerar ledningssystemen för länkformat.De taktiska nackdelar som ett byte innebär är kopplat till Link 11 och dess begränsade EW och C2funktionalitet. Vidare visar det sig att sambandsreglementen måste skrivas om samt att utbildning måstegenomföras. Fördelarna är att Sverige uppnår den högsta nivån av interoperabilitet samt att även dennationella interoperabiliteten ökar vid ett byte till Nato- länk.