Skärseldens roll i föreställningen om rening eller rättvisa

Sammanfattning:   Skärseldens uppkomst, komplicerad som den må vara, grundar sig i mångt och mycket på kyrkans behov att skapa ett mellantillstånd mellan helvetet och paradiset. Med hjälp av texter från bibeln, då främst Paulus brev, kunde den dogmatiska frågan om skärselden bryta igenom. Skärselden är en medveten skapelse av det som kom att bli den katolska kyrkan. Frågan om vart syndarna tog vägen efter döden besvarades i och med skapandet av skärselden. Människan behövde säkerställa sin väg upp till himlen och om hon inte lyckats göra det i livet så fick hon nu chansen att göra det efter döden. Själva tanken med straffet i skärselden är att kunna rena själen, till skillnad från helvetet där straffet är evinnerligt.   I och med att tanken på skärselden föddes och så småningom institutionaliserades, började även bikten få en större betydelse. Bikten kom att bli en del av den botgöring som färdigställdes i skärselden. I och med att kyrkan erbjöd människan försoningsvägar genom bikt och bot så stärktes dess inflytande över människan, detta i stark relation till skärseldstanken. Kyrkan skapade bestämmelser i och med skärselden som gällde för livet efter detta. Skärseldens uppkomst går också att härleda till det individuella behovet hos människan för jämställdhet. Det fick gensvar i frågan om det individuella straffet i skärselden. Detta förstärkte också kyrkans roll som medlare genom bot och bikt, vilket i sig också stärkte kyrkans makt över folket då den ensam höll i nycklarna till himlen och helvetet. Förutom behovet av jämställdhet så fanns även behovet av rättvisa snarare än behovet av vetskapen om att det kommer att ske en frälsning efter döden. Rättvisan gestaltade sig på så sätt att den rättade till de orättvisor och den ojämlikhet som ägde rum i det jordliga livet genom skärseldens kval i livet efter detta.   Tron på skärselden spreds genom predikningar av präster för den stora massan. Tanken på skärselden födde en rädsla hos folket som översteg den de hyste för helvetet och värdet i att leva på jorden sammanlänkades med förskräckelsen i tanken på att lämna det. Tanken på skärselden utvecklades i takt med samhället under medeltiden och genom skärselden uppkom också tankar som förändrade tanken på tid och rum då man upptäckte att det fanns mellanstadium mellan liv och död.   Hoppet som kom med skärselden berodde också delvis på det faktum att själarna i skärselden var utsedda till slutgiltig frälsning detta trots att straffen i skärselden påminde om de i helvetet med den skillnaden att det var tidsbestämda. Tiden i skärselden påverkas inte bara av Guds nåd utan även av de personliga meriter man skaffat sig under sin tid på jorden och de offer som görs av släktingar och vänner till den avlidne genom kyrkan.   Möjligheten för skärseldstankens fortlevnad påverkades mycket av människans föreställnings förmåga, vilken i sig påverkades av berättelser som handlade om skärselden vare sig de kom från präster eller lekmän. Eftersom kyrkan inte själv skapade en imaginär värld kring skärselden i sin trosartikel så var det upp till folket själva att skapa den bildliga delen. Detta gjordes delvis genom prästers exempel på upplevelser i skärselden, målningar föreställandes skärselden samt litterära verk som behandlade skärselden. De litterära verken kunde vara historiska, teologiska, filosofiska och skönlitterära. Ett av de verk som påverkade bilden av skärselden i allra högsta grad var Dante Alighieris Divina Comedia. Detta verk har kommit att bli till vilket man hänvisar allra mest när det gäller den imaginära föreställningen om skärselden. Skärselden spelar en av de viktigaste rollerna i föreställningen om livet efter detta.