Rätt börd och god skörd - En rättshistorisk studie om ståndsprivilegier och jordägande

Sammanfattning: Ståndssamhället var den enskilt viktigaste aspekten av det politiska livet i Sverige under 1600- och 1700-talet. I grunden baserad på religiös övertygelse nyttjades ståndssamhället för att kategorisera människor juridiskt och ge dem deras roll i samhället. Adeln, prästerna, borgarna och bönderna presenteras tillsammans med deras privilegier och deras utveckling och successiva förändring. Uppsatsen definierar deras roller samt sätter in dem i en historisk kontext. Uppsatsen framhåller ståndssamhällets som en till stor del fungerande enhet som förvisso var starkt ojämnställd men som accepterades av befolkningen och gav samtliga människor kanaler att uttrycka sig politiskt, samtidigt som de alla var underordnade kronan. Vidare diskuteras utvecklingen mot ståndssamhällets uppluckrande och successiva avvecklande. Uppsatsen tar upp den roll reduktionen, avskaffandet av olika näringsförbud, och inte minst den allt friare marknaden för jordägandet har spelat för utvecklingen mot ett samhälle där ständernas inflyttande blev mindre. Den fredlighet som var särskiljande för den svenska utvecklingen är intressant och är delvis ett resultat av den relativa folkrepresentation som den svenska fyrståndsmodellen bidrog till. Jordbruket utvecklas under 1700-talet till fördel för främst bönderna som genom strategiska jordtransaktioner snabbt tillskansar sig olika äganderätter till jord eller andra kontraktbaserade jordinnehav. Samtliga gav dem en friare situation än vad de hade haft tidigare som krono- eller frälsebonde. Arrendeavtalen anpassades efter situation och arrendatorn, en mer individuell prägel skapade större utrymme för förhandlingar med jordägaren och ett säkrare jordinnehav skapade en stabilare grogrund, ökad ekonomiskt välstånd och politiskt inflyttande för de som tidigare varit som mest beroende av de som stod högre upp i ståndshierarkin eller staten.