Att leva med hjärntrötthet efter stroke : En litteraturstudie om patientupplevelser

Sammanfattning: Bakgrund: Stroke är ett allvarligt och livshotande tillstånd som årligen drabbar runt 25 000 personer i Sverige och miljontals människor globalt. Stroke kan ge bestående och omfattande besvär som följd, däribland hjärntrötthet. Tidigare forskning har visat att hjärntrötthet orsakas av en ineffektiv bearbetning av information i hjärnan, med sänkt mental energi som följd. Drabbade patienter kan ha ett omfattande vårdbehov och möter sjuksköterskan i flera delar av vårdkedjan. Som sjuksköterska är det betydelsefullt att ha kunskap om och förståelse för patientens upplevelser av att leva med hjärntrötthet efter stroke, för att omvårdnaden ska kunna individanpassas utifrån patientens unika behov och förutsättningar. Trots att hjärntröttheten onekligen innebär påfrestningar för både patienten och dennes närstående finns relativt få studier om hur den upplevs. Syfte: Syftet med föreliggande studie var således att beskriva patienters upplevelser av hjärntrötthet efter en stroke. Metod: En litteraturstudie baserad på tio kvalitativa studier genomfördes. Studierna analyserades med en bearbetad version av kvalitativ innehållsanalys (Popenoe m.fl. 2021). Resultat: Analysen utmynnade i tre huvudkategorier och nio underkategorier. Huvudkategorierna var: (1) hjärntrötthetens olika manifestationer, (2) hjärntröttheten som en livsomvälvande händelse och (3) att lära sig leva med hjärntröttheten. Konklusion: Patienterna upplevde att hjärntröttheten manifesterades på fysiska, mentala och emotionella sätt, med konsekvenser för det sociala, vardagliga och yrkesmässiga livet. Anpassning och acceptans upplevdes som betydelsefulla strategier, medan tillgången till adekvat information och undervisning från sjukvården upplevdes som bristfällig. Patienterna har ett omfattande och komplext vårdbehov som förutsätter ett personcentrerat och mångdisciplinärt omhändertagande. Sjuksköterskan samt patientens närstående har en betydelsefull roll i att stötta och motivera patienten. Vidare forskning inom ämnesområdet behövs.