The consequences of England’s decision not to opt into the proposed EU Regulation on succession and wills

Sammanfattning: England har i dagsläget beslutat att ej anta den förslagna EU- förordningen om behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar och officiella handlingar i samband med arv och om inrättandet av ett europeiskt arvsintyg. England deltar dock i de pågående förhandlingarna mellan medlemsstaterna rörande förordningen och en ratificering är fortfarande möjlig. Enligt England omfattar huvudfrågorna i förordningen anknytningskriteriet habitual residence och effekten av utländska clawback regimer. Anknytningskriteriet i förordningen skiljer sig avsevärt från det tillämpade i England och om England ej antar förordningen kommer dessa regler att existera sida vid sida. De engelska lagvalsreglerna bygger på ett system där en uppdelning görs mellan lös egendom som regleras av Englands svar på hemvistlandets lag, domicile, och fast egendom som regleras av lagen i det land där egendomen befinner sig. Detta skiljer sig från förordningen som tillämpar ett enhetligt system, där endast en lag tillämpas på egendomen i dess helhet. Det engelska systemet har kritiserats under en längre tid för att vara orättvist och orimligt då olika lagar tillämpas på egendom som är belägen i olika medlemsstater men som tillhör samma person. Ett enhetligt system, likt det valda i förordningen, är därför att föredra men så länge England ej antar förordningen kvartstår systemet med en uppdelning mellan lös och fast egendom. Ett annat problem rör clawback som avser återföring av gåvor till den avlidnes dödsbo som den avlidne givet under sin livstid, för distribution till den avlidnes arvingar. Enligt Englands arvsrätt räknas ej egendom som givits bort in i den avlidnes dödsbo och de engelska domstolarna beaktar ej spörsmål rörande clawback. Detta återspeglar den engelska grundläggande principen om testamentsfrihet, en princip som England ännu ej är beredd att överge. Även om England inte antar förordningen kommer engelska medborgare påverkas av den om de omfattas av begreppet habitual residence, då förordningsstaterna måste tillämpa förordningen på alla bosatta inom dess territorium. Dessutom påverkas medborgare med hemvist i en förordningsstat och som har tillgångar i England på ett negativt sätt då de blir underkastade två rättssystem. På grund av förordningens universella karaktär åtföljs ett utanförskap för England av rättsosäkerhet, mindre förutsägbarhet samt högre juridiska rådgivningskostnader för de personer involverade i gränsöverskridande arvsfrågor. Ett utanförskap skulle därför sannolikt påverka den gränsöverskridande arvsrätten negativt både för engelska medborgare och medborgare i förordningsstater.