Separation av rensenor : En renare framtid

Sammanfattning: Tillverkning av tråd från rensenor är något som samer har gjort i flera generationer. Det samiska folket har alltid värnat om att ta tillvara på alla delar på djuret när en slakt sker. Lika väl kött och päls som senor. Sentrådar skapas av fibrer som kommer från renens ryggparti och ben. Sentrådar som görs av senor från renens ben blir tjockare och starkare än senorna från ryggpartiet. Hela processen för att framställa sentråd sker genom hantverk. Efter att renen har slaktats torkas senorna för att därefter genomgå en mekanisk bearbetning. Detta görs för att underlätta att sedan dra isär fibrerna. För att få fibrerna mer rörliga och lättarbetade fuktas de uppmed saliv. Direkt efter de har blötlagts tvinnas fibrerna samman och skapar en tråd. Denna process är tidskrävande och arbetsförhållandena är inte hållbara för en produktion då tillverkning av större mängd sentråd kan leda till sår i munnen när fibrerna ska fuktas upp. Forskning har utförts med olika kemikalieblandningar för att finna den lösningen som är mest lämpad att lösa upp bindväven utan att skada fibrerna. Experimenten i detta arbete testar om en kombination av den traditionella samiska mekaniska bearbetningsmetoden och kemisk separation skulle underlättaframtagning av fibrer. Genom att lägga torkade senor i olika lösningar med olika förbehandlingar granskades resultatet därefter. Tre senor utsattes för mekaniskbearbetning som förbehandling och tre senor lämnades orörda. Därefter lades en mekanisk förbehandlad sena och även en orörd sena i likadan lösning. De trelösningar var fosfatbuffrad saltlösning (PBS), trypsinlösning och avjoniserat vatten. Senornas naturliga struktur varierar mellan olika senor. Detta kan medföra variationer i resultaten. Även provernas bakteriella tillväxt var en faktor som inte var kontrollerad och kunde skilja mellan prover. Resultatet visar att den mekaniska bearbetningen tros ha rubbat kollagenets orientering vilket försvårade fiberseparationen. Det skadar även fibrerna vilket resulterade i kortare fiberlängd. Den mest lyckade fiberseparationen skedde på den senan utan mekaniskbearbetning som legat i trypsinlösning. Fibrerna separerades enkelt från varandra och fibrerna var jämna och icke skadade. Senan som legat i avjoniserat vatten och utan någon mekaniskt bearbetning var en aning svårare att separera men gav likalånga och jämna fibrer som trypsinlösningen. Ur ett ekonomiskt-, miljö- och prestationsperspektiv är det mer försvarbart att använda avjoniserat vatten framförtrypsin. Arbete kunde även visa att mikroorganismer i en fuktig miljö tros ha en god förmåga att bryta ner rensenornas struktur. Detta arbete har fokuserat på att göra en experimentell studie vilket leder till att resultaten endast kan ses som indikationer på beteende hos senorna beroende på lösningsmetod men ger inga kvantitativa resultat. Det är viktigt att även ha i åtanke att senorna är naturligt oregelbundna.