Resonemangsäktenskap mellan offentliga och privata sektorer : hur offentlig verksamhet motiverar och utvärderar storskalig offentlig-privat samverkan

Sammanfattning: Företag och organisationer specialiserar sig inom sitt verksamhetsområde, vilket gör att annan kompetens får stå tillbaka. För kunna genomföra vissa projekt är det önskvärt, ibland kan det till och med krävas, att olika organisationer samarbetar. Offentlig sektor har under de senaste decennierna samarbetat med privata företag, i så kallade offentlig-privat samverkan - OPS, vilket förekommer i olika former. Precis som i de flesta samarbeten delas arbetet upp efter kompetens, vilket möjliggör att parterna kan fokusera på vad de gör bäst. Det rör sig inte om vanlig kontraktering eller privatisering, utan att tillföra något utöver det som parterna skulle kunna åstadkomma på egen hand. Uppsatsen undersöker hur offentlig sektor utvärderar resultaten av långsiktiga, omfattande OPS och vilka motiv som används för att ingå ett sådant projekt. Benthams utilitaristiska tanke om största möjliga lycka för största möjliga antal människor kan ses som ett mål för offentlig sektor: Samhället ska ordnas till det bästa och det är offentlig sektors ansvar. En intressekonflikt kan uppstå vid samarbete mellan offentlig sektor och privata företag, eftersom företaget behöver gå med vinst. Det borde därför ligga i offentlig sektors intresse att se till att OPS-projektet verkligen har gagnat samhället. För att kunna förstå hur utvärderingarna går till samt vilka anledningar som används för att motivera OPS för offentlig sektor har en litteraturgenomgång på ämnet gjorts. Teorier kring makt, lojalitet och projektstyrning har använts för att tolka de valda artiklarna och sätta dem i ett sammanhang. Motiven för OPS har huvudsakligen setts ur ett företagekonomiskt perspektiv, eftersom de mest frekventa skälen som lyfts fram i artiklarna är kostnadseffektivitet, riskallokering och möjligheten att tidigarelägga större projekt. Litteraturgenomgången visar att utvärderingar inte sker i den grad som litteratur inom projektstyrning rekommenderar, vilket är negativt ur flera synvinklar – det blir svårt att bedöma om resurserna användes på rätt sätt, om resultatet blev det önskade och att det blir svårt att ta med sig lärdomar till eventuella framtida projekt. Även en tidig utvärdering i början av projektet, tydliga avtal samt en analys av samarbetet skulle förbättra OPS-projekt och underlätta för den slutgiltiga utvärderingen.