Förbudet mot etnisk diskriminering i arbetslivet - Hur effektivt är det?

Sammanfattning: 1994 infördes ett förbud mot etnisk diskriminering i svensk rätt. Sedan dess har Arbetsdomstolen prövat etnisk diskriminering i arbetslivet endast i 40 fall och arbetsgivaren har fällts endast i två fall. Detta utgör en väldigt låg bifallsfrekvens som skiljer sig markant från de allmänna domstolarnas bifallsfrekvens. Arbetsdomstolen har fått omfattande kritik om hur den tillämpar gällande lagstiftning och i synnerhet den särskilda bevisbörderegeln. Syftet med min uppsats har varit att analysera hur effektivt förbudet mot etnisk diskriminering i arbetslivet är. För att uppnå detta syfte har jag undersökt och analyserat gällande lagstiftning och i synnerhet den särskilda bevisbörderegeln och dess tillämpning. I mitt arbete har jag redogjort för “Domar i diskrimineringsmål 1999–2009. En förstudie.” (förstudie) och SOU 2016:87 ”Bättre skydd mot diskriminering” (utredning). Förstudien har analyserat domar i diskrimineringsmål från Arbetsdomstolen och de allmänna domstolarna under en tio års period. Analysen har visat på påtagliga skillnader mellan de allmänna domstolarna och Arbetsdomstolen när det kommer till bifallsfrekvensen och tillämpning av den särskilda bevisbörderegeln. Enligt förstudien tillämpas bevisbördereglen som en presumtionsregel av de allmänna domstolarna medan Arbetsdomstolen tillämpar den som en regel om delad bevisbörda. Utredningen har också gjort en analys av domar i diskrimineringsmål från de allmänna domstolarna och Arbetsdomstolen. Till skillnad från förstudien, har utredningen analyserat domar som har meddelats under perioden 2009 och 2015. I utredningen kommer man fram till en lägre skillnad i bifallsfrekvensen mellan Arbetsdomstolen och de allmänna domstolarna än i förstudien. Enligt utredningen har numera Arbetsdomstolen samma syn på tillämpning av bevisbörderegeln som de allmänna domstolarna, alltså som en presumtionsregel. Vidare säger utredningen att de skillnader som har setts mellan domstolsslagen, har inte att göra med tillämpningen av bevibörderegeln utan snarare med att målen är mer komplexa i Arbetsdomstolen och att domstolen inte tillämpar den särskilda bevisbörderegeln. I min rättsfallsanalys har jag tagit upp rättsfall som har meddelats både innan år 2009 och efter. I analysen har jag konstaterat att Arbetsdomstolen kringgår tillämpningen av bevisbörderegeln och ställer låga krav på arbetsgivaren. Förstudien och utredningen föreslår olika lösningar för att komma till rätta med de problemen som har iakttagits. En av de föreslagna lösningarna är införandet av en diskrimineringsnämnd. Diskrimineringsnämnden skulle kunna bidra till att fler människor, även de som inte är medlemmar i en facklig organisation, kan föra sin egen talan och få prövning i sak. Detta skulle leda till att frågan om etnisk diskriminering i arbetslivet prövades oftare.