Mäns våld mot kvinnor: en analys av rättsväsendets föreställningar om brottsoffer och kön

Sammanfattning: Det våld som män utövar mot kvinnor är en strukturell företeelse i samhället. Våldet beror på maktstrukturer, varigenom mannen är överordnad kvinnan. Detta våld brukar benämnas ”sexualiserat våld”, eftersom det relaterar till sexualitet och maktförhållanden. Det kvinnliga brottsoffret som utsätts för våld i en nära relation, bemöter föreställningar om kön och om ideala brottsoffer. De föreställningar som avser kön grundar sig i isärhållandet och i hierarkin. Isärhållandet innebär att det som är kvinnligt och manligt hålls isär. Egenskaper tilldelas könen, och könen förväntas agera efter egenskaperna. Hierarkin innebär att de egenskaper som är manliga värderas som normen, medan de kvinnliga egenskaperna betraktas som avvikande. Hierarkin innebär således att mannen är överordnad kvinnan. Dessa föreställningar reproduceras på olika nivåer, och utgör ett osynligt kontrakt i samhället som detaljerat reglerar hur män och kvinnor ska agera enskilt samt gentemot varandra. Ett idealt brottsoffer är ett offer som enklast uppnår en absolut och legitim status som offer. Denna föreställning ställer krav på att offret ska vara svagt, befinna sig på en plats som hen inte kan beskyllas för att befinna sig på och att hen ska vara sysselsatt med en respektabel aktivitet när våldet utövas. Därutöver ska gärningsmannen vara en ond och stark främling. Det kvinnliga våldsoffret befinner sig emellertid i en gråzon inom denna teori, och uppnår ibland inte status som brottsoffer. Föreställningar om kön och om brottsoffer som råder i samhället påverkar även rättsväsendet. Dessa föreställningar kan påvisas både i lagstiftningsprocessen och i domstolsavgöranden.