Fertilitetskontroll av honkatter : Control of fertility in female cats

Detta är en Kandidat-uppsats från SLU/Dept. of Anatomy, Physiology and Biochemistry

Sammanfattning: Många vill begränsa sin honkatts möjlighet att reproducera sig, antingen permanent eller tillfälligt. Den rekommendation som finns i Sverige är att det görs permanent genom kirurgisk kastrering om inte katten ska användas i avel. Det finns emellertid tillfälliga steriliserings-metoder, så kallade p-piller, för katt. Dock har båda metoderna olika fördelar och nackdelar, vilka kommer att redas ut i denna litteratursammanställning. Kirurgisk kastrering kan göras genom två olika metoder, linea-alba- eller flanksnitt, men det har inte hittats några signifikanta skillnader mellan dem avseende risker och komplikationer. Inte heller mellan ovariohysterektomi (borttagande av äggstockar, äggledare och livmoder) och ovariektomi (endast borttagande av äggstockar) har det visats några signifikanta skillnader förutom en lite kortare operationstid för den senare. Kastrering i sig leder till en upphörd produktion av könshormoner vilket får ett antal konsekvenser utöver den önskade infertiliteten. Den mest prominenta är risken för övervikt, eftersom katter efter kastration får en sänkt metabolism och en ökad aptit. Risken kan dock minimeras med en korrekt foderstat och tillförsel av östradiol direkt efter operationen. Även risken för diabetes mellitus och nedre urinvägssjukdomar är förhöjd efter kastrering. En positiv konsekvens är att risken för utveckling av juvertumörer minskar, särskilt vid kastrering i ung ålder. Kemisk kastration kan göras med flera olika preparat. Det som finns registrerat i Sverige är en progestin och den kan ha flera allvarliga biverkningar. Exempel på biverkningar är ökad risk för juvertumörer och pyometra men även övervikt (som också ses vid kastration). Det finns dock fler alternativ, men som behöver användas off-label. Det första är en GnRH-agonist som är ett implantat registrerat för kemisk kastration av hanhundar. Detta preparat har visats ge samma effekt på honkatter, vilket är att genom feedbackmekanismer nedreglera produktionen av follikelstimulerande hormon och luteiniserande hormon vilket leder till infertilitet. Dock är ett problem med detta preparat att effektdurationen uppvisar stora individuella skillnader. Det andra alternativet är ett melatoninpreparat, som inhiberar östralcykeln eftersom den styrs utav mängden solljus. Vidare styr solljuset produktionen av melatonin som i sin tur påverkar GnRH-produktionen. Preparatet fungerar bra, både via oral giva och som implantat, men har än så länge inte särskilt lång duration (2–4 månader). Det tredje och sista alternativet är en grupp vaccin, mot LH-receptorn, zona-pellucida-proteiner och GnRH. Det enda som har ansetts vara en potentiell kandidat för långtidssterilisering är det mot GnRH. Baserat på den information som framkommit under arbetet med den här litteraturstudien anser jag att kirurgisk kastration bör användas för att uppnå permanent infertilitet eftersom den är mest pålitlig. Den har en del biverkningar, till exempel utveckling av övervikt som dock kan minimeras, men den minskade risken för juvertumörer är väldigt positiv. Däremot bör det preparat för tillfällig infertilitet som finns registrerat i Sverige endast användas i undantagsfall, eftersom det ger många allvarliga biverkningar. Det preparat som jag anser lämpa sig bäst är istället melatonin eftersom det utnyttjar kattens eget system för östrussuppression och har inga kända biverkningar. Det behövs därför fler studier och vidareutveckling av melatoninimplantat, eftersom de inte finns tillgängliga på den svenska marknaden än.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)