Due diligence och immateriella tillgångar vid företagsförvärv

Sammanfattning: Syftet med uppsatsen är att ge en översiktlig och samlad bild av vad due
diligence är. Vad det innebär att göra en due diligence av immateriella
rättigheter i samband med ett företagsförvärv. Samt att även undersöka de
juridiska frågeställningar som uppstår i detta sammanhang och att beskriva
de olika immateriella delarna.

Due diligence är ett begrepp från engelskan och den direkta översättningen
är ”vederbörlig omsorg”. Arbetet har givet en beskrivning av due diligence
och varför det är intressant att genomföra. Detta främst för att köparen
erhåller ingående information om målföretaget som inte hade framkommit utan
att genomgöra undersökningen.

Lagreglerna om överlåtelse av immateriella rättigheter är få och
begränsade. Det saknas ett samlat regelverk som behandlar överlåtelse av
immateriella rättigheter, praxis ger ej någon påtaglig ledning. Tvistefrågan
är i vilken utsträckning Köplagen är formellt sett tillämplig, i doktrinen
råder delade uppfattningar. Problemet är att den inte alltid kan användas
vid överlåtelse av immateriella rättigheter. För en tillämpning talar
rättssystematiska skäl trots att Köplagens uppdelning i olika typer av fel
inte alltid passar immaterialrättsliga fel, vilket talar mot. Fördelarna att
använda Köplagen överväger.

I Sverige finns ingen lagstiftning som enbart behandlar företagsförvärv
utan tillämpningen och lagstöd får hämtas från Köplagen. Köplagen kan
uppfattas som något förlegad då den inte är skriven för vare sig stora eller
små företagsförvärv utan är skapad för köp av lösa saker. Vidare finns det
en mycket sparsam praxis på området som kan fylla det tomrum som kan finnas
i avsaknad av en passande lag.

Det finns ingen generell undersökningsplikt för köparen att undersöka de
områden som faller in under säljarens ansvar. I 20§ Köplagen finns en
reglering av köparens undersökningsplikt men den innebär att han inte får
åberopa fel som han kan antas ha känt till vid köpet.