Vem har Svarte Petter? : Samverkan mellan socialtjänsten och barn- och ungdomspsykiatrin gällande barn i behov av stöd

Sammanfattning: Barn och unga i Sverige mår idag allt sämre, anledningarna är många såsom psykiska och fysiska övergrepp samt högre krav i skolan och den framtida arbetsmarknaden. För att råda bot på barn och ungas psykiska ohälsa krävs många gånger samverkan mellan region och kommun. Samverkan mellan myndigheterna är lagstadgad och syftar till att skapa förutsättningar samt att myndigheter och verksamheter ska arbeta mot samma mål. Syftet med studien var därmed att undersöka hur yrkesverksamma inom dessa verksamheter såg på samverkan dem emellan samt hinder och framgångsfaktorer i den. Studiens syfte undersöktes genom kvalitativ metod där tre yrkesverksamma inom socialtjänstens fält barn och familj, och tre yrkesverksamma inom barn- och ungdomspsykiatrin intervjuades. Resultatet tolkades med hjälp av teorierna och begreppen fält, doxa och symbolisk makt, samverkan samt maktperspektivet enligt Foucault. Resultatet visade att samordnad individuell plan (SIP) gav tydlighet kring ärenden men inte alltid användes rätt. Olika lagstiftningar gav olika perspektiv, varav syn på innebörden av barnets bästa skildes åt i flera fall, därmed var verksamheterna beroende av samverkan och varandras kompetens för att barn inte skulle falla mellan stolarna. Ingen av verksamheterna ville tillskriva den andre mer makt, dock fanns förväntningar på den andre verksamhetens kompetens och handlingsutrymme. Känsla av maktlöshet uppkom då förväntningarna inte uppfylldes. Slutsatsen blev att det krävdes strukturella förutsättningar såsom gemensamma rutiner och transparens för att samverkan skulle förbättras, även rutinerna kring SIP behövde förtydligas. Samtliga respondenter efterfrågade forum för att nätverka och skapa kontakter för att stärka samverkan men med anledning av resursbrist saknades detta.