Sinnen som aldrig vilar : En kvalitativ intervjustudie om upplevelsen av att få ADHD-diagnos i vuxen ålder och av livet före diagnosen

Sammanfattning: Syftet med studien var att undersöka hur individer, som fått en ADHD-diagnos i vuxen ålder, idag beskriver sin och omgivningens interaktion under livets gång, i huvudsak med fokus på självbild. Studiens datainsamlingsmetod var semistrukturerade intervjuer. Under bearbetningen av intervjumaterialet skapades ett övergripande tema kallat självbild, omgivning & ADHD. Materialet har även brytits ner i kategorier och underkategorier. Resutatet analyserades med utgångspunkt i George Herbert Mead och Herbert Blumers symboliska interaktionism samt Erving Goffmans teoribildning om Stigma. Resultatet visar att alla informanter sett det som övervägande positivt att få diagnosen ADHD och att alla var öppna med att prata om sin ADHD-diagnos med andra. Resultatet visar även att alla känt sig "dumma" under uppväxten samt att skolmiljön inte varit anpassad för dem. Samtliga beskrev att de som barn varit utfrysta eller mobbade. Alla pratade även om att de under barndomen varit jobbiga, stökiga eller bråkiga. Informanterna beskrev att de hade behövt hjälp tidigare i livet. De beskrev också en förbättrad självkänsla i vuxen ålder i koppling till någonting de åstadkommit i sitt liv. Informanterna pratade även om negativa upplevelser av bemötande från myndigheter. Upplevelserna och bemötandet var på olika vis kopplade till deras ADHD.