Samtycke och kvinnlig könsstympning

Sammanfattning: Syftet med uppsatsen är att utreda samtyckes ansvarsfriande verkan i allmänhet och i samband med kvinnlig könsstympning i synnerhet. Kvinnlig könsstympning innebär att hela eller delar av kvinnans könsorgan skärs bort. Den grövsta formen av könsstympning innebär att alla yttre delar av könsorganen skärs bort och därefter sys ihop medan den mildaste består av en prickning av eller skärande på klitoris. Ingreppet ger upphov till en rad problem t.ex. kronisk värk, infertilitet och rubbningar av de sexuella funktionerna. Sedvänjan förekommer främst i Afrika, på den arabiska halvön och i Sydostasien. Genom invandring förekommer könsstympning också i västvärlden, om än i ringa omfattning. Kvinnlig könsstympning motarbetas av en mängd internationella organ och konventioner bl.a. FN och FN:s konvention om barns rättigheter. Sverige har genom lagen med förbud mot könsstympning av kvinnor lagstiftat mot denna sedvänja. Ingen har emellertid blivit dömd för brott mot denna lag, men könsstympning torde förekomma också här. Samtyckes verkan som ansvarsfrihetsgrund finns reglerad i BrB 24:7. Tanken bakom samtyckesläran är att varje människa är fri att inom vissa ramar bestämma över sina egna intressen. Samtyckesfrågor aktualiseras främst vid brott mot liv och hälsa. Samtyckesbestämmelsen innebär att en gärning som någon begår med samtycke från den mot vilken den riktas endast är ett brott om gärningen är oförsvarlig. Vid denna försvarlighetsbedömning skall hänsyn tas till den skada, kränkning eller fara gärningen medför samt dess syfte och övriga omständigheter. Ett samtycke har aldrig ansvarsfriande verkan vid uppsåtlig dödande. Vid misshandelsbrotten är huvudregeln att straffrihet inträder vid ringa misshandel, men inte vid allvarligare skador. Bestämmelsen om samtycke är också tillämplig på idrottsaktiviteter och ingrepp inom sjukvården, men försvarlighetsbedömningen görs utifrån andra utgångspunkter. Lagen med förbud mot könsstympning av kvinnor förbjuder alla former av ingrepp i en kvinnas yttre könsorgan oavsett om samtycke har lämnats eller inte. Detta samtyckesförbud torde inte vara behövligt eftersom en tillämpning av samtyckesbestämmelsen i BrB 24:7 skulle kunna ge samma resultat. Alla former av könsstympning är nämligen att klassificera som misshandel, om än av olika svårighetsgrad. Kvinnlig könsstympning är enlig min mening aldrig försvarbart. Ett samtycke till gärningen har således inte ansvarsfriande verkan. Detta motiverar jag i fråga om de mildare formerna av könsstympning med ingreppets icke godtagbara syfte. Den uttryckliga samtyckesregleringen har, enligt min mening, tillkommit p.g.a. att lagstiftaren ansåg att det med ansvarsfriande verkan går att samtycka till lindrigare former av könsstympning i kombination med att lagen skulle vara tydlig och verka moralbildande. Medicinskt motiverade ingrepp i en kvinnas underliv är tillåtna. Intimkirurgi i form av skönhetsoperationer torde inte heller omfattas av lagen, trots att dessa operationer enligt lagens ordalydelse träffas av lagens tillämpningsområde. Jag vill därför föreslå ett borttagande av den uttryckliga samtyckesregleringen för att klargöra detta faktum. Omskärelse av pojkar är också reglerad i lag. Dessa ingrepp är däremot till skillnad från kvinnlig könsstympning tillåtna. Lagen ger i princip endast riktlinjer för hur ingreppet ska utföras. Ett samtycke till ingreppet av pojkens föräldrar eller i kombination med pojken om han uppnått tillräcklig mognad är dock en förutsättning för omskärelsens laglighet. Gärningens försvarlighet motiveras av att omskärelsen har ett godtagbart syfte, religiös sedvänja.