Genus i Göteborgs kommunfullmäktige – en undersökning om hur genusidentiteter skapas i språket

Sammanfattning: Uppsatsen presenterar en undersökning av genusidentiteter i Göteborgs kommunfullmäktige (KF). Undersökningsmaterialet består av fyra intervjuer med fullmäktigeledamöter och behandlar informanternas syn på språket i KF. I uppsatsen används begreppet genus i betydelsen socialt konstruerat kön. Analysen utgår ifrån kritisk diskursanalys och i uppsatsen analyseras hur föreställningar om språk och om manligt och kvinnligt bidrar till genuskonstruktioner. Utgångspunkten för analysen är att uppfattningar om språkstilar och hur vi talar om varandra är avgörande komponenter i genusprocessen. Det är således viktigare hur kvinnor och män anses tala, än deras faktiska tal. Utifrån uppsatsens analysresultat förs en diskussion om vilka konsekvenser genusroller kan ha för kvinnliga och manliga politiker i KF. Undersökningen visade att den ”kvinnliga” stilen ansågs vara artigare, mer sakinriktad och kortfattad. Den ”manliga” stilen utmärktes enligt informanterna av aggressivitet, direkthet och hög talaktivitet. Genusprocesserna i KF uppkommer i första hand i politikernas bemötande, tilltal och aggressivitet. Kvinnliga debattörer bemöts på ett annorlunda sätt än de manliga, de tilltalas med mildare epitet och med ett omständligare språk i debatterna. Den kvinnliga identitet som produceras är osäkrare än mannens, inte lika självständig eller aggressiv. Hon är duktig och påläst, men ofarlig därför att i fullmäktiges diskurser är aggressivitet det främsta medlet för att vinna en debatt. Språklig aggressivitet fungerar som genuskonstituent i genusprocessen. De manliga politikernas identitet skapas genom deras faktiska och förväntade aggressiva språkstil. Männens identitet liknar den traditionella politikerns, och det är den manliga politikerns språkstil som har högst status i KF:s diskurser. Genusprocesserna i KF innebär att de kvinnliga ledamöterna hålls kvar på en ”andraplats” i debatter och diskussioner.