Beräkningsmetod för lufttäthet i flerbostadshus : Analys av areametoder samt grund för framtagning av enbranschstandard

Sammanfattning: Människans påverkan på klimatet är stor och för att klara de uppsatta klimatmålen krävs det förändring. Förbättringar inom byggsektorn kan minska energianvändningen mycket och är därmed ett viktigt område att fokusera på. Energianvändningen kan reduceras på en mängd olika sätt. Denna rapport behandlar området lufttäthet. Hur tät en byggnad är mot det fria påverkar hur väl exempelvis värme- och ventilationssystemen i byggnaden arbetar. Möjligheten att optimera dessa system leder till lägre energianvändning då energiförlusterna kan minimeras. Den standard som följs idag vid lufttäthetsprovningar har dock sina brister. En anpassning för mätning av enskilda delar av en byggnad, exempelvis enskilda lägenheter i ett flerbostadshus, saknas och denna problematik är det som denna rapport behandlar. Syftet med den här studien är därmed att lägga en grund för en framtida utveckling av en beräkningsmetod som ger en korrekt indikation på en hel byggnads lufttäthet baserat på en enskild mätning av en lägenhet. Studien bygger på en litteraturstudie kring ämnet lufttäthet, en intervju med en diplomerad lufttäthetsprovare samt inhämtning och analys av mätdata. Framtagningen av mätdata gjordes genom praktiska mätningar på fyra byggnader, senare kallade objekt, med Blower Door-utrustning för att få fram luftläckaget för objekten. Samtliga lägenheter i objekten lufttäthetsprovades samt objekten som helhet. Data som inhämtades analyserades och en jämförelse av fyra alternativ på areametoder genomfördes. Resultaten som studien genererade i är intressanta. Inget samband kunde ses mellan samtliga objekt. Däremot kunde två grupperingar skapas med två objekt i varje grupp där dessa följer samma trend för lufttätheten. För några av objekten gällde att det summerade luftflödet för samtliga lägenheter, trapphus och bjälklag mycket väl motsvarar objektens luftflöde då husen mättes som en enhet. Det summerade luftflödet för resterande objekt genererade i ett summerat luftflöde som är ca 60% större än de uppmätta luftflödena för hela objekten. Jämförelsen av areametoder visade att den metod som beskrivs i standarden ISO 9972:2015 ej är optimal för mätningar av enskilda lägenheter. Av de areametoder som analyserats är det metod A2 (klimatskärmsarean med golv- och takandelar) som stämmer bäst för ena gruppen och metod A1 (halva omslutande arean) för andra gruppen.  En slutsats från denna studie är att en gemensam beräkningsmetod inte är möjlig att skapa för samtliga objekt. Olika beräkningsmetoder bör därmed utvecklas och för att utformningen av dessa metoder ska vara möjligt krävs att mer mätdata inhämtas. Vidare är en slutsats att de metoder som har jämförts i denna rapport ej är tillräckligt anpassade för att kunna antas vara korrekta men att de kan utgöra en grund för vidare utveckling.