Fallvänlig asfalt för gång- och cykelbana - En studie kring inverkan av tid, gummiinblandning och lagringsförhållande på hållfastheten

Sammanfattning: Det svenska cykelvägnätet utgörs av cirka 22 800 km väg. Dessa är fördelade på statliga cykelvägar (cirka 2800 km eller 12,29 procent), kommunala cykelvägar (cirka 18 900 km eller 82,89 procent) och enskilda cykelvägar (cirka 1100 km eller 4,82 procent). Idag är singelolyckor ett stort problem inom trafiksäkerheten för gående och cyklister. I statistiken om allvarligt skadade i transportsystemet mellan 2006 och 2017 syns att mellan 1 600 – 2 200 personer skadades i samband med cykel som transportmedel och mellan 1 800 – 3 700 fotgängare skadades. En av åtgärderna för att minska konsekvensen vid olyckor är användandet av fallvänlig asfalt. Dock är detta en ny produkt och mycket är ej ännu undersökt med denna typ av beläggning. Syftet med examensarbete är att skapa ett underlag som kan fungera som stöd vid försök att hitta den optimala arbetsrecept för den fallvänliga asfalten. Resultatet från examensarbetet skall kunna används för att förbättra det befintliga arbetsreceptet. Arbetet fokuserade på en litteraturstudie där relevanta publicerade rapporter och texter studerades. Därefter genomfördes undersökningar i laboratorium där fem olika asfaltbeläggningar i form av cylindriska provkroppar framställdes och testades. Beläggningarna bestod av referens (ABT8) och fyra olika gummiblandningar, med olika mängd förbehandlat gummi, olika tider mellan asfaltblandningen och tiden för förbehandlingen av gummi. Dessa kompakterades och Marshallstabiliteten testades för provkroppar efter 1, 7 respektive 14 dygn, samt för provkroppar lagrade i luft respektive i vatten. Experimentella mätningar genomfördes också i arbetet med syftet till att beräkna kompaktdensiteten och hålrumshalten för beläggningarna. Resultatet visar att gummiasfalten har, oberoende av sort, en betydligt lägre styvhet jämfört med referensen (ABT8). Framställnings- och testmetoden är inte utvecklad för denna typ av beläggning och kanske därför är inte representativ innan den utvecklats vidare. Slutsatser som kan dras av litteraturstudien är: • Den fallvänliga asfalten kan minska skadegrad då den är fyra till fem gångar mjukare än den vanliga asfalten. • Den fallvänliga beläggningen kan vara avgörande för att undvika allvarliga skador eller åtminstone lindra konsekvenserna av fallolyckor. • Relationen mellan bitumen och gummit behöver studeras med mycket noggrannhet då gummit suger upp en viss del av bitumen under förbehandling av modifierad bitumen vilket är okänd. • Livslängden är inte bestämt då beläggningen är fortfarande under utveckling. Baserad på laboratoriestudie dras följande slutsatser: • Marshallstablitetstestet är inte användbar för gummibeläggningar i sin nuvarande utformning. • Analys av resultatet för hållfastheten i de både studerande punkter är nästa lika vilket kan utnyttjas vid en vidare utveckling av Marshallstabilitetsmetoden. • Temperaturen spelar en avgörande roll vid blandning och kompaktering. • Förbättring i kompaktering av provkropparna kan ske via mer antal slags eller mer gildmassans vikt