Vilka immateriella tillgångar identifierades vid rörelseförvärv? : Studie av börsnoterade företags rörelseförvärv år 2016

Detta är en Kandidat-uppsats från Linköpings universitet/Företagsekonomi; Linköpings universitet/Filosofiska fakulteten

Sammanfattning: Problemställning: År 2005 trädde IFRS 3 – Rörelseförvärv, vars syfte är att reglera rapporteringen av rörelseförvärv, ikraft. Denna standard innehöll även nya regler om identifiering av immateriella tillgångar som innebär att sådana i större utsträckning ska särskiljas från goodwill. Trots detta visar tidigare studier att beloppet av goodwill i genomsnitt motsvarar mer än hälften av köpeskillingen. Det var även så att av 92 förvärvande bolag år 2016 saknade 52 specifikationer av identifierade immateriella tillgångar. Dessa två förhållanden leder till informationsasymmetri som får konsekvenser för kapitalmarknaden. Syfte: Syftet är att undersöka branschmässiga skillnader mellan företag i olika branscher på den svenska börsen gällande fördelning av köpeskilling på tillgångsslagen finansiella och materiella, immateriella samt goodwill vid rörelseförvärv. Studien syftar även till att undersöka om det finns skillnader gällande vilka typer av immateriella tillgångar som presenteras. Forskningsfrågor: Skiljer sig branscherna åt gällande fördelningen av köpeskilling på finansiella och materiella tillgångar, immateriella tillgångar och goodwill? Vid rörelseförvärv, vilka olika typer av immateriella tillgångar identifierar företagen i de olika branscherna? Metod: Studien är av kvantitativ karaktär och bygger på en sammanställning av samtliga rörelseförvärv år 2016, genomförd av Björn Gauffin. Det empiriska materialet har statistiskt bearbetats med en variansanalys och sedermera analyserats med hjälp av den teoretiska referensramen. Resultat: I samtliga branscher, förutom i materialbranschen, hänfördes cirka 50 % av köpeskillingen till goodwill. Det finns signifikanta skillnader mellan branschen Material och branscherna Hälsovård, Informationsteknologi och Telekomoperatörer gällande fördelning av köpeskillingen på finansiella och materiella tillgångar, immateriella tillgångar och goodwill. Kundrelaterade immateriella tillgångar var den typ som förekom mest frekvent i samtliga branscher förutom materialbranschen. Kunskapsbidrag: Resultatet överensstämmer med tidigare studier: det går ej att bekräftabranschpraxis gällande fördelning av köpeskillingen vid rörelseförvärv.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)