Fosterskador i andra generationens atombombsoffer En deskriptiv systematisk litteraturstudie

Sammanfattning: Bakgrund: Den 6:e och 9:e augusti 1945 fällde USA atombomber över Hiroshima respektive Nagasaki i Japan och dödade mer än 230 000 människor. Kärnvapen dödar både genom en enorm hetta och tryckvåg men också genom strålning och radioaktivt nedfall. Nedfallet ger strålningsskador utifrån samt av isotoper i kroppen. Strålningsskadorna kan nedärvas i senare generationer. Fosterskador kan ha en genetisk genes varför den här uppsatsen kartlägger fosterskador i andra generationens atombombsoffer för att se strålningens genetiska konsekvenser. Vidare görs även en kartläggning av fosterskador i F1-generationen efter parental strålningsexponering hos djur samt en jämförelse sinsemellan Syfte: Studien syftar till att öka kunskapen kring de genetiska konsekvenserna av kärnvapen. Metod: En deskriptiv systematisk litteraturstudie där litteratursökningen har skett i databaserna PubMed och RERF. Resultat: Studier över atombomböverlevarnas barn har inte kunnat påvisa en genetisk konsekvens av kärnvapen, oavsett stråldos. Däremot har det konstaterats fosterskador i andra generationen efter strålningsexponering i alla djurstudier. Slutsats: Denna skillnad kan bero på att människor selekterar bort skadade foster via spontan abort i högre grad än djur, eller att exponeringen varit otillräcklig för att ge genetisk skada. Möjligtvis kan inte de analysmetoder som använts detektera de genetiska konsekvenserna till fullo. Vid användning av helgenomssekvensering hade troligtvis dessa skillnader mellan djur och människor blivit mindre än i tidigare resultat. Det är även möjligt att strålning ger upphov till recessiva mutationer vilka ses först i senare generationer. Det skulle i så fall indikera att strålning kan ge genetiska konsekvenser även hos människor, men då troligtvis i form av recessiva mutationer och i lägre grad än tidigare estimerat.