FJÄRRKOMMUNIKATION FÖR PERSONER MED KOMMUNIKATIVA OCH KOGNITIVA SVÅRIGHETER- En systematisk litteraturstudie

Sammanfattning: Bakgrund Personer med kommunikativa och kognitiva svårigheter har begränsningar i att kunna uttrycka sina behov och tankar till sig omgivning, svårt att förstå vad som sägs samt läs- och skrivsvårigheter. Alternativ och Kompletterande Kommunikation (AKK) innefattar hjälpmedel och strategier som kan kompensera eller komplettera ett bristfälligt språk eller tal. Med hjälp av AKK har personer med kommunikativa och kognitiva svårigheter möjlighet att använda fjärrkommunikation som innebär kommunikation mellan personer som inte befinner sig på samma plats. Fjärrkommunikation kan ske genom att bland annat skicka e-post, ringa, föra videosamtal, chatta och sända Short Message Service (SMS). Det finns begränsningar i internetanvändning då uppbyggnaden samt utformningen av internet och standardteknologi har formats utifrån bristfällig kunskap om hur olika funktionsnedsättningar uttrycker sig. Dessutom är kompatibiliteten mellan standardteknologi och AKK-hjälpmedel bristfällig. Syfte Syftet med studien var att beskriva hur fjärrkommunikation påverkar personer med både kommunikativa och kognitiva svårigheter som behöver kommunikationsstöd. Metod En systematisk litteraturstudie genomfördes baserad på kvalitativa och mixed-method artiklar. Litteratursökningen gjordes i databaserna PubMed, Cinahl och Scopus. Samtliga sju artiklar analyserades enligt Braun och Clarkes tematiska analys. SBU:s granskningsmall för kvalitativ forskningsmetodik har använts för att granska artiklarnas kvalitet. Resultat Analysen resulterade i två huvudteman som innefattade 3–4 subteman vardera. Delaktighet beskriver fjärrkommunikation och dess betydelsefulla roll som gjort det möjligt för deltagarna att hålla kontakt med familj och vänner och att de har kunnat bli mer självständiga genom att boka möten och skicka SMS. Fjärrkommunikation bidrog även till att deltagarna kände sig inkluderade i samhället. Hantera teknik beskriver hur fjärrkommunikation har underlättat utmaningar och att fjärrkommunikation tillsammans med AKK-hjälpmedel har bidragit till förbättrade kommunikationsfärdigheter. Det ges en beskrivning om utformningen av standardteknologi, AKK-hjälpmedel och webbtjänster samt begränsningen som finns inom dessa. Slutsats Fjärrkommunikation kan bidra till att personer med kommunikativa och kognitiva svårigheter blir mer självständiga och delaktiga i samhället samt få förbättrade kommunikationsfärdigheter. Kompatibiliteten mellan standardteknologi och AKK- hjälpmedel måste utvecklas.