"Sist in - först ut" Om huvudprincipens effekter för utsatta arbetstagargrupper

Sammanfattning: Vid uppsägningar på grund av arbetsbrist ska arbetsgivaren enligt huvudregeln i 22 § 4 st LAS upprätta en turordningslista efter anställningstid för berörda arbetstagare. På listan ges arbetstagare med lång anställning företräde till fortsatt anställning framför arbetstagare med kortare anställningstid. Detta har påverkat olika grupper av arbetstagare på olika sätt. I uppsatsen behandlas invandrare, kvinnor samt arbetstagare som räknar med att erhålla ett skydd av huvudprincipen. Den sista gruppen utgörs främst av äldre arbetstagare med lång anställningstid. För dem kan huvudprincipen få effekten att vissa arbetstagare inte vågar byta arbetsplats. Detta beror på att deras anställningstrygghet försämras i och med att de får kortare anställningstid på den nya arbetsplatsen. Resultatet blir ofta att dessa arbetstagare stannar på arbetsplatser där de inte trivs. I förlängningen kan detta leda till ökad ohälsa. Materialet som behandlas belyser att invandrare sägs upp i högre grad än svenskar. Detta beror till stor del på deras relativt korta anställningstid. En annan orsak är att invandrare ofta arbetar inom områden som drabbas av arbetsbrist. Även kvinnor sägs upp i högre utsträckning än män. Detta beror främst på att de innehar anställningar som anses umbärliga, både avseende sysselsättningsgrad och arbetsuppgifter. Trots detta verkar det som om turordningsprincipen ger både invandrare och kvinnor ett bättre utgångsläge än de skulle ha haft om principen ”sist in – först ut” inte tillämpades.