Reaktiva respektive instrumentella gärningsmän till dödligt våldGrad av känslor, brottsbegåendets längd och val av vapen

Detta är en Kandidat-uppsats från Stockholms universitet/Psykologiska institutionen

Sammanfattning:

I studier gällande våldsbrott görs vanligen en uppdelning av gärningsmän. Feshbach (1964) presenterade en teoretisk distinktion som redovisade två separata former av aggression, reaktivt samt instrumentellt våld. Det reaktiva våldet kunde ses som spontant och impulsivt medan instrumentella våldet var planerat och proaktivt. Föreliggande studien syftade till att undersöka om det existerar en skillnad mellan reaktiva respektive instrumentella gärningsmäns olika grader av starka känslor/stress i samband med brottet, brottsbegåendets längd, samt val av mordvapen. Studien bestod av 215 brottslingar som begått instrumentellt eller reaktivt våld. Resultatet visade på ett signifikant samband mellan högre grad av känslor hos reaktiva gärningsmän samt att instrumentella gärningsmän begick signifikant mer utdragna våldsbrott. Vid val av vapen påvisades även ett signifikant samband mellan strypning med verktyg och instrumentellt våld.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)