Ivermektins påverkan på organismer i vatten och sediment

Sammanfattning: Endektociden ivermektin används i stor omfattning inom veterinärmedicinen. Läkemedlet metaboliseras i låg grad och kommer ut som verksamt ämne i faeces och utövar sina effekter på andra än målorganismerna, bl.a. faeceslevande arter. Eftersom vissa vattenlevande organismer uppvisar en särskild känslighet kommer denna litteraturstudie att fokusera på ivermektins toxicitet på organismer i akvatisk miljö och huruvida dessa kan vara i fara i svenska vatten. Daphnia magna är den art som visat sig känsligast och effekter har setts på nivåer så låga som 0,001 ng/l. Ivermektin verkar vara särskilt toxiskt för cladoceraner, den ordning som D. magna tillhör. Om läkemedlet hamnar i vatten tas det snabbt upp i sediment och kvarstår där i både fri och bunden form i relativt lång tid. Känsligheten hos sedimentlevande organismer varierar, men för vissa är läkemedlet mycket toxiskt. De mätningar som gjorts i Sverige har inte varit adekvata för substansen ivermektin och det går inte att bortse från att halterna i svenska akvatiska miljöer kan vara toxiska för dess fauna. Noggrannare mätningar bör göras i svenska vatten och fler studier på organismer som kan tänkas utsättas för rester av ivermektin.