Att angripa expertavgöranden - Om möjligheten att angripa expertavgöranden som härrör från värderingsklausuler

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Lunds universitet/Juridiska fakulteten; Lunds universitet/Juridiska institutionen

Sammanfattning: Det har länge ansetts vara oklart om expertavgöranden som härrör från värderingsklausuler kan angripas och hur det i så fall ska göras. Detta arbete fastställer just detta; när och hur expertavgöranden kan angripas, särskilt expertavgöranden som enligt värderingsklausulen är ”slutliga och bindande”. Resultatet i denna uppsats kan därför vara av stort intresse för kommersiella avtalsparter som är bundna av eller författar värderingsklausuler. Värderingsklausuler medför flera rättsverkningar. Vad gäller de processuella rättsverkningarna får en värderingsklausul som innehåller terminologin ”slutlig och bindande” inte processhindrande rättsverkan. Det gäller i såväl allmän domstol som skiljedomstol. Värderingsklausulen kan däremot få processuell verkan vid en bevisvärdering om tvistlösningsorganet kommer fram till att den är giltig. Värderingsklausulen kan då utgöra ett exklusivt bevismedel. Primärt får dock värderingsklausulen civilrättsliga rättsverkningar, expertavgörandet utgör avtalsutfyllnad som uttrycker partsviljan. Det faktum att expertavgörandet får civilrättsliga rättsverkningar och tolkas som ett avtal påverkar angripbarheten. Ett expertavgörande som härrör från värderingsklausuler kan främst angripas genom att värderingen överprövas, det vill säga att den ogiltigförklaras eller jämkas med stöd av avtalslagen eller avtalsrättsliga principer. En ogiltighetsprövning kan göras när expertförfarandet präglas av såväl materiella som formella brister. För att värderingen ska kunna ogiltigförklaras till följd av materiella brister krävs det att värderingen är ”väsentligen felaktig”. Om värdering ska ogiltigförklaras till följd av formella brister kan klanderregeln i 34 § lag om skiljeförfarande ha en vägledande funktion och tillämpas analogt vid ogiltighetsprövningen. Det är svårt att avgöra vad som är en ”väsentligen felaktig” värdering. I avtalsklausuler kan det stå att det finns grund för angripande om det föreligger ett ”manifest error” (”väsentligt fel”). Vad som utgör ett ”väsentligt fel” i expertförfaranden verkar inte ha fastställts i svensk rätt. Undersökningen visar ändock att ett väsentligt fel föreligger om värderingen är så uppenbart felaktig att även experten kan se felet. Om parterna genom värderingsklausulen ger värderingsmannen stort tolkningsutrymme vad gäller materialet som värderingen ska grunda sig på bär parterna också risken för att värderingsmannen tolkar materialet på ett sätt de inte är nöjda med. När värderingsklausulen författas kan avtalsparterna därför överväga att specificera det material som värderingsmannen ska fastställa beloppet på. Att bevisa ett väsentligt fel kan vara svårt och av den anledningen kan avtalsparterna också överväga att i värderingsklausulen specificera vad som ska utgöra ett väsentligt fel. Möjligheten att få ett expertavgörande omprövat är nästintill obefintlig. Det är endast om parterna i värderingsklausulen uttryckligen kommer överens om att värderingen kan omprövas som det är möjligt. Värderingen kan bara omprövas i skiljeförfarande, allmän domstol saknar behörighet att agera ”avtalsutfyllare”. Parterna måste därför i värderingsklausulen utse en skiljenämnd vars uppdrag blir att ompröva värderingen i det fall det är missnöjda med den. Avtalsparterna ska dock vara medvetna om att en omprövningsmöjlighet medför att expertavgörandet inte blir ”slutligt och bindande” vilket kan strida mot värderingsklausulens primära syfte, nämligen att binda parterna till värderingen.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)