Problem och möjligheter vid generisk substitution på apotek : En kvantitativ enkätundersökning

Sammanfattning: Bakgrund: År 2002 infördes generisk substitution i Sverige för att minska på läkemedelskostnaden. Efter införandet är apoteken skyldiga att erbjuda generisk substitution, det vill säga utbyte till billigare och likvärdiga läkemedel inom läkemedelsförmånen till patienten. Vilka läkemedel som anses som utbytbara bedöms av Läkemedelsverket. De flesta patienter har en positiv inställning till generisk substitution. Generisk substitution innebär dock problem för en liten andel av patienterna. Utbyte av läkemedel kan medföra täta läkemedelsbyten, otillräcklig information och otydlig märkning. Dessa tre faktorer kan bidra till felmedicinering. Syfte: Syftet med studien var att undersöka problem och möjligheter som förekommer vid generisk substitution på apotek. Med problem och möjligheter menas hur kvalitén på informationen kan påverka användandet av generika, vilka faktorer som är viktiga vid valet av receptförskrivna läkemedel och hur mycket kunden är villig att betala i merkostnad för att få behålla sitt receptförskrivna läkemedel. Metod: En kvantitativ forskningsmetod användes i form av en enkätundersökning. Apotekskunder som var 18 år eller äldre och hämtade läkemedel till sig själva som ingick i en utbytesgrupp tillfrågades om deltagande. I undersökningen besvarades 77 enkäter av 43 kvinnor och 34 män. Medelåldern för deltagarna var 60,7 år. Resultat: 69 av de 77 deltagarna hade fått information om generisk substitution från apotekspersonal och/eller förskrivare. Dessa deltagare fick besvara en fråga ”Hur har informationen från förskrivare och/eller apotekspersonalen varit?”. Medelvärdet var 3,5 på en fyrgradig skala, där fyra var mycket bra information. 46 av 69 deltagare hade bytt ut alla sina läkemedel, 11 deltagare hade inte bytt ut något av sina läkemedel och 12 deltagare hade båda bytt och inte bytt ut sina läkemedel den dagen de besvarade enkäten. Mer än hälften av dessa deltagare tyckte att informationen var bra eller mycket bra. De 77 deltagarna som besvarade enkäten hämtade tillsammans ut 132 receptposter. Deltagarna kunde tänka sig att betala en merkostnad för 65 av de 132 receptposterna. Merkostnaden varierade mellan 5-150 kronor beroende på vilket läkemedel som skulle bytas ut. Där medelvärdet av summan för de 65 receptposterna var 33 kronor och standardavvikelsen var 35 kronor. De tre viktigaste faktorerna vid valet av receptförskrivna läkemedel var tillgängligheten av läkemedlet, biverkningar och annat. Slutsats: Studien visar att de flesta deltagarna hade fått mycket bra information om generisk substitution. Däremot kan studien inte påvisa om kvalitén på informationen påverkar användandet av generika. Deltagarna var villiga att betala en merkostnad för drygt hälften av alla recept. En rimlig merkostnad var mellan 5 till 150 kronor för de olika läkemedlen. Studien visar att tillgängligheten av läkemedlet, biverkningar och ”annat” var tre viktiga faktorer vid valet av receptförskrivna läkemedel. Materialet i studien är litet för att säkerställa resultatet och kan inte jämföras med större studier. Däremot ger studien en indikation på hur verkligheten ser ut. Utifrån denna studie kan det vara intressant med vidare forskning inom på vilket sätt farmaceuten och förskrivaren informerar patienten om utbyte.