Hälsa - men för vem? : en jämförande studie om elever och lärares uppfattningar om hälsodelen i Idrott och hälsa

Sammanfattning: Syfte och frågeställningar: Vårt syfte med denna studie är att jämföra idrottslärares och elevers uppfattningar om hälsodelen i ämnet Idrott och hälsa. De frågeställningar vi använde för att uppfylla detta var: Hur stor del av undervisningstiden används till att behandla hälsodelen i ämnet idrott och hälsa? Vilken typ av undervisning anser elever och lärare används för att täcka in hälsodelen i ämnet Idrott och hälsa? Metod: Vi har i vår studie använt oss av en enkätmetod för att få en övergripande bild av jämförelsen. Vår enkät tar upp de hälsodelar ämnet Idrott och hälsa kan innehålla och är utarbetad utifrån forskningsläget samt vår pilotstudie. Enkäten delades, efter samtycke med både skolorna och föräldrarna, ut till 205 elever och nio lärare på fyra olika skolor. Resultat: Elever anser att skador, näringslära och stresshantering är de mest väsentliga momenten inom hälsodelen medan lärarna tycker att näringslära social kompetens och hygien är viktigast. Båda grupperna anser att friluftsliv och skador är två av fyra moment som tillämpas flitigast i undervisningen. Elevernas övriga två är fysiologi och näringslära medan lärarnas är hygien och social kompetens. Hälsodelen nyttjas i både teoretisk och praktisk form, dock med olika åsikter om hur mycket hälsa den praktiska delen inkluderar. Majoriteten av undervisningen bedrivs i gymnastiksalen men även temadagar och andra lärare bidrar med kunskap. I övrigt anser eleverna att hälsoundervisningen på lektionerna består av korta genomgångar och att den kommer påverka deras framtida hälsa positivt. Lärarna menar att kursplanen är luddig och att detta komplicerar undervisningen inom hälsa. Även tidsbristen försvårar arbetet då de vill maximera den fysiska aktiviteten på idrottslektionerna. Slutsats: Det finns både likheter och skillnader mellan elever och lärares syn på hälsodelen i Idrott och hälsa. Båda grupperna anser hälsodelen nödvändig men diffus. En annan gemensam nämnare är att tidsbristen är en bidragande orsak till att hälsodelen får mindre uppmärksamhet. För att lösa detta vill eleverna ha mer teori i samband med den praktiska undervisningen medan lärarna har tankar om att dela upp ämnet i två ämnen. Både lärarna och eleverna ansåg att hälsa på idrotten nyttjas i både teoretisk och praktisk form och mest i gymnastiksalen. Det rådde dock delade meningar på vad som undervisades och vad som var viktigast inom hälsodelen. En bättre kommunikation mellan elever och lärare samt en tydligare kursplan tror vi hade hjälpt elever att få ett bestående intresse för sin hälsa.