Det kommunikativa ledarskapet inom akademin : En studie av dekaners och prefekters ledarskap samt deras kommunikation vid Linnéuniversitetet

Sammanfattning: Ett ledarskap förutsätter kommunikation. Att genom kommunikation nå ut till alla medarbetare och leda verksamheten utifrån organisationens uppsatta mål är en förutsättning. Vad är då kommunikation och hur görs den förståelig för mottagarna? Ledarskapet måste också ses utifrån vilket sammanhang den verkar inom. Här är kontexten inom akademin, ett ledarskap med lång tradition av kollegialt ledarskap, en kollega tagen ur de egna leden, som under begränsad tid blir akademisk ledare, som dekan eller prefekt. En ytterligare komplexitet för att förstå det akademiska ledarskapet är de dubbla hierarkier som finns, där inte en ledare genom sitt uppdrag tillhör den högre hierarkin. Inom en akademi är det inte förenligt att styra medarbetarna, de vetenskapliga kollegorna, det handlar istället om att leda. De formella kanalerna är de officiella och synliga kommunikationsvägarna men de understöds av de informella. Vid ett universitet är de informella kanalerna av särskild vikt eftersom det är där som ledarna möter sina kollegor och försöker skapa en samsyn, för att påverka men också påverkas. Det handlar även om att skapa/behålla en legitimitet som anses nödvändigt för en kollegial ledare för att tillåtas leda. För uppsatsens del för att synliggöra det kommunikativa ledarskapet i allmänhet och inom akademin i synnerhet, används en kvalitativ metod, där intervjuer genomfördes med dekaner och prefekter vid ett universitet, Linnéuniversitetet. Målet med uppsatsen var att undersöka hur kontexten påverkar det kommunikativa ledarskapet inom en akademi och syftet var att se hur sammanhanget påverkar deras ledarskap och kommunikativa verktyg. Resultatet visade en stor likriktning bland ledarna, oavsett uppdrag som dekan eller prefekt, om synen på den förväntade rollen som akademisk ledare. Vikten av att synas och finnas till hands är en del av deras uttalade sätt att leda, som enligt teorin också anses ha den starkaste påverkan för en kommunikationshandling. Det handlar om att leda genom att försöka ”samla kollegiet” och inte styra. Det akademiska ledarskapet innebär också flera olika roller. Ett komplext ledarskap, med bland annat kravet från arbetsgivaren som myndighet kontra de kollegiala förväntningarna som kan ha helt olika mål. Informationsflödet är många gånger enormt och det famlas efter strukturer som gör att man kan informera och kommunicera ledarna emellan, men också gentemot omgivningen.  De söker efter verktyg att prioritera och sortera för att sedan rikta rätt budskap till rätt målgrupp. Distributionen sker nästan enhälligt genom de traditionella digitala kanalerna, e-post samt intern webb, främst som envägskanal. Men för att stärka de ofta överfulla envägskanalerna försöker ledarna föra en dialog och skapa mötesplatser med medarbetarna. Slutsatsen och diskussionen visar att de kulturella ramarna är en stor del av det ledarskap som uppstår. Det finns en normativ styrning för ledarskapet redan innan ledarna tillträder. Ledarskapet har av tradition ingen högre status. Ingen av de utfrågade uttalar att de haft ambitionen eller planerat att bli en ledare och det är ofta också ett begränsat urval av kandidater, vilket medför en känsla av att ställa upp, ibland till och med att känna sig tvungna att ställa upp. Det finns även strukturella ramar såsom det tidsbestämda uppdraget och kollegiala styret, som gör det akademiska ledarskapet till vad det är. Det påverkar kommunikationen på många sätt och ledarnas främsta kommunikationsverktyg är genom argumentation och att skapa en konsensus för att behålla legitimiteten gentemot kollegorna. Ett bra ledarverktyg, enligt de akademiska ledarna, är de strategidokument som de på sikt kan leda kollegorna mot. Angående informationen finns en naiv bild att utskickad information via den elektroniska posten eller intern webben är en känd information. Här menar uppsatsförfattaren att det krävs bättre bearbetning av informationen i form av att sortera och prioritera den men också att skapa en förståelse och sätta den i ett vidare perspektiv för medarbetarna. Även om ett universitets yttersta mål kanske inte är att vara en effektiv organisation så bör ledarskapet och organisationen runt omkring de tidsbegränsade ledarna genomsyras av effektivitet, genom tydlighet och transparens kring ansvarsfördelning, rutiner och strukturer. Det är också viktigt att ha upparbetade kommunikationsvägar att ta vid, både formella och informella. Det är av vikt att stärka det tillfälliga uppdrag som akademiska ledare har, så att inte verksamheten påverkas alltför mycket vid varje ledarbyte.