Svensk kupongskatt på utdelning till finska offentliga pensionsinstitut : i strid med fri rörlighet för kapital?

Sammanfattning: Inom ramen för både det svenska och finska pensionssystemet finns offentliga pensionsinstitut, vilka förvaltar obligatoriska och lagstadgade pensionsavgifter i syfte att främja finansiell stabilitet för statliga pensioner. Förvaltningen omfattar huvudsakligen investeringar, både i inhemska och utländska företag. I ett pågående mål i HFD har frågan om svensk kupongskatt på finska offentliga pensionsinstitut aktualiserats i relation till EU-rättens regler om fri rörlighet för kapital. Detta beror på att finska offentliga pensionsinstitut betraktas som utländska juridiska personer och därmed påförs kupongskatt på erhållna utdelningar, medan svenska offentliga pensionsinstitut, AP-fonderna, omfattas av undantaget för skattskyldighet för svenska staten. I ljuset av den pågående EU-rättsliga prövningen innebär de svenska reglerna en negativ särbehandling av de finska offentliga pensionsinstituten. Om denna särbehandling är tillåten eller ej avgörs av huruvida finska offentliga pensionsinstitut befinner sig i en objektivt jämförbar situation med de svenska AP-fonderna vid utdelningar från svenska företag. Genom analys av EU-domstolens praxis på området för källskatt på utdelningar, fokuserar uppsatsen på att bedöma om finska och svenska offentliga pensionsinstitut befinner sig i en objektivt jämförbar situation samt om en eventuell otillåten negativ särbehandling kan rättfärdigas på ett proportionerligt sätt. Analysen av EU-domstolens praxis och ändamålet med de svenska reglerna ger huvudsaklig vikt åt funktionen som instituten fyller inom respektive pensionssystem vid jämförbarhetsprövningen. Trots vissa skillnader mellan instituten, särskilt med hänsyn till att pensionssystemen är strukturerade på olika sätt, framstår det tydligt vid en analys av institutens funktion att de fyller samma roll. Inga objektiva skillnader återfinns mellan instituten som kan motivera en negativ särbehandling, vilket indikerar att det föreligger en objektivt jämförbar situation mellan de finska offentliga pensionsinstituten och de svenska AP-fonderna. När det gäller rättfärdigande med hänsyn till tvingande skäl av allmänintresse antyder analysen av EU-domstolens praxis en relativt restriktiv syn i både tillvägagångssätt och bedömning. Inom ramen för tvingande skäl av allmänintresse bedöms i denna uppsats (1) bevarande av skattesystemets inre sammanhang, (2) den välavvägda fördelningen av beskattningsrätten och (3) finansiell stabilitet inom ramen för socialpolitiken som allmänintresse. Efter att ha bedömt möjligheterna för rättfärdigande med dessa tre grunder anses ingen av dem kunna rättfärdiga det svenska kupongskatteuttaget på ett proportionerligt sätt. Därför, med hänsyn till att det föreligger en otillåten negativ särbehandling som inte kan rättfärdigas på ett proportionellt sätt, är det svenska kupongskatteuttaget på finska offentliga pensionsinstitut vid utdelning från svenska företag inte förenligt med EU-rättens regler om fri rörlighet för kapital.