Laver - orten som försvann

Sammanfattning: Vid slutet av 1920-talet hittade två blockletare från Boliden ett stort
kopparkisblock på Nattberget som ligger 46 km väster om Älvsbyn. I början
av 1930-talet lyckades man lokalisera kopparådern men provbrytningar visade
att malmen var något för låghaltig. Trots detta beslutade Bolidens
bolagsledning 1936 att brytning av kopparmalmen skulle påbörjas. Med
tillgång till den nya malmen gick det att utvinna mer guld ur Bolidenmalmen
vid Rönnskärsverken. Bredvid gruvan växte ett mönstersamhälle fram som fick
namnet Laver efter Laversjön som låg alldeles i närheten. I den samtida
dagspressen kom samhället att kallas för världens modernaste gruvsamhälle.

Husen försågs med elektricitet och fjärrvärme. I köken installerades
moderniteter som elektriska spisar, kylskåp och rostfria diskbänkar.
Bostäderna försågs även med rinnande varmt och kallt vatten, dusch, avlopp
och WC. Hela bostadsområdet försågs med elektrisk gatubelysning. Det fanns
även ett gemensamt solarium och modern tvättstuga med tvättmaskiner,
centrifug och en elektrisk mangel.

Under mitten av 1930-talet steg kopparpriset drastiskt. Detta berodde på en
omfattande vattenkraftsutbyggnad världen över och den militära upprustning
som rådde före andra världskriget. Kriget blev oerhört resurskrävande och
de viktigaste metallerna blev koppar, stål och aluminium. Sverige
importerade större delen av sin koppar, med det ökade kopparpriset skulle
det innebära en höjning av statsutgifterna med ca 14 miljoner kronor per år.
Samtidigt ville Boliden öka sin guldproduktion i Rönnskär. Det svinn av
koppar som skulle uppstå vid utvinning av mer guld ur Bolidenmalmen var
oacceptabelt. Det behövdes tillskott av kopparmalm för att kunna öka både
koppar- och guldproduktionen. Det var mot denna bakgrund som Boliden i juli
1936 fattade beslutet om att inleda kommersiell drift vid Laver.

I Lavergruvan bröts en sulfidmalm med stora inslag av kopparkis.
Fyndigheten låg nästan mitt i det s.k. Arvidsjaurfältet ca 4,5 mil från
Älvsbyn i väst-nordvästlig riktning. Själva malmen är en s.k. breccierad
malm som uppkommit genom att magma har runnit ner i sprickor i berggrunden
och där stelnat. I Lavergruvan användes i huvudsak en brytningsmetod som
kallas för skivpallbrytning. Laver var den första gruvan i Sverige och
kanske till och med i Europa där denna metod användes. Idag är
skivpallsbrytningen den vanligaste brytningsmetoden i världens gruvor. På
vissa ställen var berget skört och svagt här användes magasin- och
igensättningsbrytning. I dagbrottet brukades dagpallbrytning.

Den andra november 1946 gjordes sista skiftet i gruvan. Två dagar senare
stannade kvarnen i anrikningsverket. Direkt efter detta startade
nedmonteringen av byn Laver. Byggnaderna flyttades till andra
gruvsamhällen. Idag finns bara den vattenfyllda gruvan, betongfundamenten
och skyddsrummet kvar. Långsamt håller platsen som en gång var Laver på att
återgå till sitt naturliga ursprung.