Konsekvenser av ett felaktigt fastställt faderskap

Sammanfattning: I denna uppsats behandlas en rad frågeställningar som kan uppstå då ett felaktigt fastställt faderskap uppdagas och sedermera hävs och de konsekvenser som ett hävt faderskap kan få för det drabbade barnet. Uppsatsen består av tre delar varav den första presenterar gällande rätt inom de i uppsatsen berörda områdena. Här presenteras principen om barnets bästa, dess framväxt och position i svensk rätt i såväl historiskt som nutida perspektiv. Därefter följer en genomgång av reglerna för fastställande av faderskap, dels genom faderskapspresumtionen och bekräftelse och dels genom dom. Här redovisas också förutsättningarna för hävning av ett faderskap. I denna, uppsatsens första del, finns också en redogörelse för vilka rättsverkningar som är direkt knutna till det rättsliga faderskapet och således upphör då ett faderskap hävs. De rättsverkningar som behandlas är vårdnads- och omsorgsplikten, underhållsplikten och arvsrätten. Här beskrivs vilka juridiska konsekvenser som följer av ett hävt faderskap avseende dessa rättsverkningar men även vilka möjligheter som finns att ''återvinna'' ett felaktigt utbetalt underhållsbidrag eller ett felaktigt utskiftat arv. Uppsatsens andra del utgörs av en empirisk framställning av de psykologiska och sociala/mänskliga konsekvenser som kan drabba de inblandade människorna då ett faderskap hävs. Framställningen grundas på en intervju med två familjerättssekreterare, gjord på en familjerättsenhet i en medelstor skånsk kommun. I detta avsnitt delges läsaren hur de människor som dagligen arbetar med frågor om fastställande och hävande av faderskap upplever sin verklighet och de intervjuade familjerättssekreterarna delar även med sig av sina upplevelser, bl.a. avseende på vad som händer med familjebildningen i dessa situationer. I uppsatsens sista del analyseras det som tidigare behandlats med utgångspunkt i barnets etablerade position och hur denna kan komma att förändras till följd av ett hävt faderskap. I analysen konstateras det att de konsekvenser som kan uppstå till följd av ett hävt faderskap kan delas in i tre kategorier, sociala/mänskliga konsekvenser, ekonomiska konsekvenser och sociala konsekvenser som följd av ekonomiska försämringar. De sociala/mänskliga konsekvenserna omfattas av barnets förlust av sin familjerättsliga status, de ekonomiska konsekvenserna utgörs av de faktiska försämringar av barnets ekonomiska villkor som kan uppstå. Med sociala konsekvenser som en följd av ekonomiska försämringar avses bl.a. situationer då ett barn p.g.a. ekonomiska försämringar kan tvingas upphöra med exempelvis fritidsaktiviteter och, som en följd därav, förlorar sitt sociala umgänge, sin sociala status och delar av sin identitet. Ett barn kan drabbas av endast en av dessa konsekvenser eller, i värsta fall, samtliga i kombination med varandra. Hur hårt ett barn drabbas avgörs, enligt uppsatsen, av olika faktorer av vilka de mest betydande är dels barnets etablerade position vid tidpunkten för faderskapets hävande och dels barnets ålder vid nämnda tidpunkt. Ju bättre ett barn har haft det före det hävda faderskapet, desto hårdare riskerar det att drabbas av de förändringar som det hävda faderskapet innebär. Detsamma gäller för barnets ålder, ju äldre barnet är och ju bättre uppfattning det har om sin etablerade position, desto mer märkbar blir skillnaden varför konsekvenserna torde upplevas hårdare för ett äldre barn än för ett yngre. I analysen konstateras vidare att de svenska reglerna för fastställande av faderskap och det rättsliga faderskapets konstruktion i mångt och mycket inte är förenliga med principen om barnets bästa. I ett flertal sammanhang får barnets intressen ge vika för andra rättsliga överväganden. Trots att Sverige har ratificerat FN:s barnkonvention och fört in principen om barnets bästa i en rad olika lagar, bl.a. i FB, kan ett barn råka väldigt illa ut, såväl ekonomiskt som känslomässigt då ett faderskap hävs. En förändring av lagstiftningen anses nödvändig för att åstadkomma ett skydd för barnets etablerade position och för ett hållbart föräldraskap och i uppsatsen föreslås några åtgärder som åtminstone skulle innebära att positionerna skulle flyttas åt rätt håll, sett ur barnets perspektiv. Den första föreslagna åtgärden är en omarbetning eller ett avskaffande av faderskapspresumtionen så som den ser ut idag. Äktenskapet är inte längre en garant för att ett barn som föds i ett äktenskap verkligen är mannens biologiska barn. En del uppgifter gör gällande att andelen felaktigt fastställda faderskap genom faderskapspresumtion är mycket hög varför faderskapspresumtionen får anses vara otidsenlig i sin nuvarande utformning. Det kan förstås diskuteras huruvida det någonsin varit så att äktenskapet har inneburit en sådan garanti men den allmänna uppfattningen tycks åtminstone vara att så har varit fallet. Den andra åtgärden som förslås i uppsatsen är att återinföra de i 1976-års reform, avskaffade preklusionstiderna för väckande av talan om hävande av faderskap. Ett införande av preklusionstider skulle få innebörden att faderskapet, efter en viss tidpunkt, kan göras mer permanent och minska den rättsosäkerhet som de nuvarande svenska reglerna på området bidrar till.