Det främsta arbetsredskapet – Sjuksköterskans erfarenheter av det vårdande samtalet med patienter inom psykiatrisk öppenvård

Sammanfattning: Introduktion: Samtalet utgör en av de främsta delarna av omvårdnadsprocessen inom psykiatrisk vård. Kunskapsområdet beskrivs utifrån teoretiska begrepp som ligger till grund för förståelse av studien; sjuksköterskans roll inom psykiatrisk vård, kommunikation och vårdande relation samt teorierna om det vårdande samtalet och personcentrerad vård. Forskning kring det vårdande samtalet som teori samt hur det erfars av patienter fanns, dock ej forskning ur sjuksköterskans perspektiv. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av det vårdande samtalet med patienter inom psykiatrisk öppenvård. Metod: Kvalitativa forskningsintervjuer genomfördes med sex sjuksköterskor verksamma inom psykiatrisk öppenvård inom Västra Götalandsregionen. Intervjuerna bandinspelades och transkriberades för att sedan analyseras enligt Graneheim och Lundmans (2004) metod för kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Genom analysen kunde författarna urskilja fyra kategorier med tillhörande subkategorier: Det vårdande samtalet, Vårdplanens betydelse, Begränsningar samt Vårda utifrån berättelsen. Diskussion: En osäkerhet kring vad vårdande samtal är och vad det skall innehålla skapar osäkerhet i sjuksköterskans arbete. Det finns därmed behov av utbildning för den enskilda sjuksköterskan samt av vidare forskning för att erhålla evidens för samtalets betydelse i vårdarbetet. Paralleller kunde dras mellan sjuksköterskornas erfarenheter av samtalet och teorierna om det vårdande samtalet och personcentrerad vård. Erfarenheten var av betydelse för att sjuksköterskor skulle känna sig trygga i samtalsarbetet. Att inte kunna tillgodose patientens behov ansågs vara en begränsning och kan skapa en känsla av otillräcklighet. Handledning är ett förslag på att dela erfarenhetsmässig kunskap och upplevda begränsningar sjuksköterskor emellan. Vårdplanen var ett av få underlag som sjuksköterskorna ansåg fanns för att ge struktur åt samtalet. Vårdande komponenter kunde urskiljas i hur sjuksköterskorna beskrev det att vårda utifrån patientens berättelse. Sjuksköterskans förmåga till att lyssna och att skapa rum för ett kunskapsutbyte mellan sjuksköterska och patient framhålls framstående inom psykiatrisk vård.