Närståendes upplevelse av delaktighet i vården till patienter med pankreascancer

Sammanfattning: Bakgrund: Patienter med pankreascancer har ofta stor symptombörda både relaterat till sjukdomen och den onkologiska behandlingen. Det medför många gånger behov av närståendes stöd för att få vardagen att fungera. I den personcentrerade vården ingår den närstående som en del av partnerskapet. Interaktionen mellan sjuksköterskan, patient och närstående har en påverkan på hur patient och närstående är delaktig och involverad i vården. Syfte: Syftet är att beskriva hur närstående till patienter med pankreascancer under pågående cytostatikabehandling upplever delaktighet i omvårdnaden samt på vilket sätt sjuksköterskan kan stödja och involvera närstående. Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats användes. Datainsamlingen gjordes genom semistrukturerade intervjuer och urvalet bestod av åtta närstående till patienter med pankreascancer. Det insamlade materialet analyserades med hjälp av kvalitativ latent innehållsanalys. Resultat: Tre huvudkategorier framkom i resultatet: Livet förändras, Ge och ta emot stöd samt Mötet med vården. Dessa beskrivs närmre i underkategorierna Förändrad vardag, Påverkan på relationen, Närståendes behov av egen tid, Närståendes stöd till patienten, Samtalsstöd, Betydelsen av tillgänglighet, Behov av planering, Bemötandets betydelse samt Kommunikation och information. De närstående beskrev hur livet förändrades och hur relationen påverkades, de uttryckte behov av egen tid, önskemål om bättre tillgänglighet till vården och framförhållning i planeringen. Stöd från både sjukvård och andra närstående beskrevs som betydelsefullt. Slutsats: Resultatet belyser vikten av utbildning och ökad kompetens avseende personcentrerad vård och personcentrerat förhållningssätt som bidrar till att synliggöra den närståendes individuella behov i större utsträckning så att stöd kan initieras och ske i rätt tid. Det visar också på vikten av tillgång till specialistsjuksköterska som med sin kompetens medför färdigheter att möta mer komplexa behov som ökar möjligheten för patient och närstående att förbereda sig och klara de utmaningar de ställs inför.