Experiential Learning - ett metodiskt arbetssätt för den svenska skolan!?? : En komparativ studie av den 'nya' svenska skolan och det alternativmetodologiska arbetssättet Experiential Learning.

Sammanfattning: Syftet med detta arbete var att utreda ”om” och ”i vilken utsträckning” som Experiential Learning (EL) går i linje med dagens svenska skola. Med avgränsning till gymnasieskolan var syftet därför att relatera Experiential Learning gentemot de dokument som ligger till grund för dagens svenska gymnasieskola, nämligen: ’Skollagen’, ’Läroplanen för de frivilliga skolformerna’ (Lpf 94) och Läroplanskommitténs betänkande ’Skola för bildning’ (SOU 1992:94). Utgångspunkten för denna hermeneutiska jämförelse var ett kritiskt förhållningssätt (läs. ’granskande’) utifrån de för modern svensk pedagogisk forskning centrala teoretiska perspektiven eller ”synerna”; kunskap, lärande, elev och lärare. Förutom denna textanalys innefattar arbetet även en enkätundersökning som med delat kvantitativa och kvalitativa frågor undersökt vilken kännedom om och syn på Experiential Learning som finns hos ett antal läraraspiranter vid Lärarhögskolan i Stockholm. Undersökningen insinuerade att få överhuvudtaget hört talas om konceptet, men att de tycker att det verkar vara aktuellt för såväl sin framtida undervisning som den svenska skolan i allmänhet. Arbetets slutgiltiga analys visade på stor samstämmighet mellan EL och den svenska skolan i både undervisnings- och människosyn – även om det läggs olika stor emfas vid olika saker. Utmärkande var här synen på ett aktivt lärande, tillsammans med tanken om individen i centrum. Förutom de dokument som ligger till grund för den svenska skolan, var ett fåtal källor kring EL tongivande. Urvalet styrdes i hög utsträckning av rådande utbud, varvid en rad Internetreferenser också blev aktuella. Tankarna bakom EL uppkom på 20-talet i det forna Tjeckoslovakien och har utvecklats till en form av alternativ pedagogik med ett aktivt inlärningssätt och en holistisk lärosyn. Konceptet kan sägas vara en syntes mellan utomhusaktiviteter och drama. Det situationella lärandet står därvid i centrum för undervisningen, som söker inkludera såväl teoretisk och praktisk, som emotionell och social utveckling. Synen på kunskap kan utifrån detta definieras som progressiv och alla former av personliga kompetenser bejakas och eftersträvas i undervisningen. Undervisningen bedrivs huvudsakligen i gruppform, men utgår från individen i det att denne ges möjlighet att själv välja det sätt som denne vill närma sig det aktuella undervisningsmaterialet. Metodiken relaterar således i hög grad till begreppet lärstil och dess strävan är att inkludera så många sinnen som möjligt i undervisningen. Konceptets utbildningsteoretiska grund är i mångt och mycket gemensam med den ideologi som styr dagens svenska skola – där återfinns teorier och tankar från bland annat; John Dewey, Jean Piaget och L.S. Vygotskij.