Upplevd aggression vid kopplade hundmöten och faktorer som bidrar till det

Sammanfattning: Resultaten från enkäten visar att majoriteten (74,83%) av respondenterna (kvinnor och män med en hund i hushållet) inte upplever sina hundar som aggressiva vid hundmöten med okänd hund vid den direkta frågan. En anledning till varför inte fler upplever sina hundar som aggressiva kan vara, utifrån svaren som kom i kommentarfälten där enkäten publicerades, att respondenterna upplever sina hundar som reaktiva och att de beteendena som uppvisas bottnar sig i osäkerhet eller rädsla. På sista frågan i enkäten (Bilaga 3) har dock endast 45,87% av respondenterna svarat att de inte upplever någon aggression. Varför denna skillnad uppkom svarar inte enkäten på men en förklaring kan vara att de fått en tankeställare sedan frågeställningarna innan eller ändrat sin tolkning av vad aggressiva beteenden är innan. Alla beteenden som fanns som alternativ (Bilaga 2 och 3) upplevde respondenterna (som grupp) som aggressiva (Fig. 2). De beteenden som hundarna utförde mest på promenader var stelt kroppsspråk, skälla och vifta på svansen (Tab.1) och de beteenden som upplevdes som mest aggressivast var mörkt lågt morrande, stelt kroppsspråk (vikt och öron fram samt med svansen rakt upp) och visar tänderna (Fig. 2). Alla beteenden registrerade som aggressiva (Fig. 2) vilket tyder på att respondenterna som grupp inte kan urskilja på vissa beteenden eller kategorisera dem korrekt, däremot är det viktigt att poängtera att detta är respondenternas egna upplevelser. Resultaten går därför inte att lita på i och med att respondenterna som grupp inte kan urskilja på aggressiva beteenden och exempelvis rädslo- och ångestbeteenden. Feltolkning av beteende har man även sett i studien av Tami & Gallagher (2009) och visar på att hundägare, veterinärer, hundtränare eller icke-hundägare som grupp inte kan korrekt definiera beteenden som aggression, fysisk lek och självsäkerhet. Det finns flertal faktorer som kan påverka ett hundmöte till att bli aggressivt. Exempelvis finns det en studie (Řezáč et al.,2011) som observerade att kopplade hundar uppvisar mer hot mot andra hundar, något som även kunde bekräftas i enkätstudien (Tab. 2). För aggression i samband med plats uppvisade hundar mer aggression mot andra hundar inom sitt territorium (nära sin boning) än exempelvis hundrastgårdar eller parker (Tab. 2). Något att notera är att hundar kan vara lösa i hundrastgårdar och, i kombination med detta, vara anledningen till den låga procentuella andelen aggression. Hos hundar som mötte en annan hund av samma kön upplevde respondenterna mer aggression än om hunden möter en annan hund av motsatta kön (Tab. 2), något som även Řezáč et al. (2011) studie observerade. Intakta hanar ansågs vara mest aggressiva, följt av kastrerade tikar, kastrerade hanar och slutligen intakta tikar. Mellan de två könen upplevde respondenterna intakta hanar vara mer aggressiva än respondenterna med kastrerade hanar (Tab. 3). Däremot ansåg respondenterna till kastrerade tikar att de var mer aggressiva än respondenterna till intakta tikar (Tab. 3). Respondenterna till hundar av bara en ras (renraser) ansåg sina hundar som mer aggressiva än hundar med fler än en ras (blandraser) (Tab. 4), något som även understryks i Lund et al. (1996) studie. Resultaten kan ha påverkats av vilka raser som respondenterna har representerat i studien men detta framgår inte i enkäten. Enkäten visar även att ägarens känslotillstånd kan påverka hur hunden beter sig på promenader. Respondenterna som upplever sina hundar som aggressiva upplever även mer stress vid hundmöten (Fig. 1), om stressen kommer på grund av aggressionen eller om aggressionen påverkar ägaren till att bli stressad svarar inte enkäten på. Däremot känner hela 83,70% av respondenterna någon form av stress, oavsett om de anser att deras hundar är aggressiva eller ej, liket kan tyda på att hundar uppvisar beteenden som respondenten anser inte är önskvärt vid hundmöten vilket resulterar i stressen.