Den svenska stumfilmens scenografi : Exemplen Vingarne och Dunungen

Sammanfattning: Institutionen för kultur och estetik, Konstvetenskap 106 91 Stockholms universitet 08-16 20 00 vx Handledare: Magdalena Holdar Titel och undertitel: Den svenska stumfilmens scenografi–exemplen Dunungen och Vingarne Författare: Laura Thulin Kontaktuppgifter till författaren: [email protected] Uppsatsnivå: Kandidatnivå Ventileringstermin: Vt 2022 ABSTRACT: Denna uppsats avhandlar den svenska stumfilmens scenografi och studerar scenografin ifilmerna Vingarne (Mauritz Stiller, 1916) och Dunungen (Ivan Hedqvist, 1919). Syftet är att undersöka hur och vad scenografin berättar. Detta utförs utifrån narratologiska teorier och med metoder hämtade från konstvetenskapen, formal- och kontextanalys. Överlag kan man konstatera att naturens scenografi i båda filmer dels är mindre teatralisk och mer dynamisk än interiörerna, men också bidrar mer till filmernas narrativ, påverkar fabulan, förmedlar karaktärsdrag och understryker händelseförlopp. Naturen skildras i båda filmer med en betoning på dess skönhet och som en plats för njutning och rekreation. I Vingarne håller sig scenografin mycket i bakgrunden, det är framförallt en transparent realism, men med talande undantag som berättar mycket om huvudpersonernas karaktärer och styrker filmens tema om moral och omoral. I Dunungen driver scenografin på flera punkter framnarrativet, i synnerhet skildringen av gården Bohult. Filmens scenografiska helhet harmonierar med huvudrollen Anne-Marie och kan även sägas driva fram vad som kallats den svenska stumfilmens nationella prägel. I båda filmer finns exempel på rekvisita, som i samklang med karaktärerna, i mycket hög utsträckning driver narrativet. Ett förhållningssätttill de litterära förlagorna, att man använt sig av passager därifrån på ett sätt som kan liknasvid direkta scenografianvisningar, utmärker sig. Nyckelord: scenografi, stumfilm, filmscenografi, Axel Esbensen, Mauritz Stiller, Ivan Hedqvist, Dunungen (1919), Vingarne (1916)